Boboliträdgården (italienska: Giardino di Boboli) är en historisk park i staden Florens, som öppnades för allmänheten 1766. Ursprungligen designad för Medici, representerar den ett av de första och viktigaste exemplen på den italienska trädgården, som senare fungerade som inspiration för många europeiska hov. Det stora grönområdet är ett riktigt friluftsmuseum med statyer i olika stilar och från olika perioder, från antiken till renässansen. Den har också stora fontäner och grottor, bland dem den fantastiska Buontalenti-grottan byggd av konstnären, arkitekten och skulptören Bernardo Buontalenti mellan 1536 och 1608.

Historik

Boboliträdgården, direkt bakom Pitti-palatset, huvudsätet för Medicis storhertigar av Toscana i Florens, är några av de första och mest välbekanta formella italienska 1500-tals trädgårdarna. Trädgårdsstilen från mitten av 1500-talet, som den utvecklades här, innefattade långa axlar, breda grusvägar, betydande “byggda” element av sten, den överdådiga användningen av statyer och fontäner, och ett omfång av detaljer, koordinerade i semi-privata och offentliga utrymmen som präglades av klassiska accenter: grottor, nymfeum, trädgårdstempel och liknande. Trädgårdens öppenhet, med vidsträckt utsikt över staden, var okonventionell för sin tid. Trädgårdarna var mycket påkostade, med tanke på att inget tillträde tilläts för någon utanför den närmaste Medici-familjen, och det är inte känt att någon underhållning eller fester har ägt rum i trädgårdarna.

Boboliträdgårdarna anlades för Eleonora di Toledo, hustru till Cosimo I de’ Medici. Den första etappen hade knappast påbörjats av Niccolò Tribolo när han dog 1550, varefter konstruktionen fortsattes av Bartolomeo Ammanati. Giorgio Vasari bidrog till planeringen, och Bernardo Buontalenti bidrog med skulpturer, såväl som den utarbetade arkitekturen i grottan på gården som skiljer palatset från dess trädgård.

Layout

Trädgården saknar en naturlig vattenkälla. För att vattna dess växter byggdes en ledning för att mata vatten från den närliggande floden Arno via ett avencerat bevattningssystem.

Den primära axeln, centrerad på den bakre fasaden av palatset, reser sig uppför Boboli Hill från en djup amfiteater; dess form liknar hälften av en klassisk hippodrome eller kapplöpningsbana. I mitten av amfiteatern är den fornegyptiska Boboliobelisken placerad, som hämtats från Villa Medici i Rom. Denna primära axel slutar i en Neptunus fontän (känd av de vördnadslösa florentinerna som “Fountain of the Fork” på grund av Neptunus treudd). Skulpturen av Neptunus, av Stoldo Lorenzi, är synlig mot horisonten när en besökare klättrar uppför sluttningen.

Giulio Parigi lade ut den långa sekundära axeln, Viottolone eller Cypressvägen i rät vinkel mot den primära axeln. Denna väg ledde upp genom en rad terrasser och vattendrag, den viktigaste är Isolotto-komplexet, med bosketter på båda sidor, och tillät sedan utträde från trädgårdarna nästan vid Porta Romana, som var en av huvudportarna till den muromgärdade staden. År 1617 byggde Parigi Vulcangrottan (Grotticina di Vulcano) längs denna axel.

Boboliträdgården har genomgått flera stadier av utvidgnings- och omstruktureringsarbete. Den förstorades på 1600-talet till sin nuvarande omfattning av 45 000 meter² (111 tunnland). Boboliträdgården har kommit att bilda ett utomhusmuseum för trädgårdsskulpturer som inkluderar romerska antikviteter samt verk från 1500- och 1600-talet.

I den första fasen av byggnaden grävdes amfiteatern ut i sluttningen bakom palatset. Ursprungligen formad av klippta kanter och gröna växter, formaliserades den senare genom att bygga om i sten dekorerad med statyer baserade på romerska myter, som havets fontän (skulpterad av Giambologna, senare överförd till en annan plats i samma trädgård). Den lilla grottan Madama och den stora grottan påbörjades av Vasari och fullbordades av Ammannati och Buontalenti mellan 1583 och 1593.

Även när Boboliträdgården genomgick restaureringsarbeten 2015, var den stora grottans statyer fortfarande utställda; de är definierande exempel på manneristisk skulptur och arkitektur. Invändigt och utvändigt dekorerad med stalaktiter och ursprungligen utrustad med vattenverk och frodig vegetation, är grottan uppdelad i tre huvudsektioner. Den första var fresker för att skapa illusionen av en naturlig grotta, en tillflyktsort som tillåter herdar att skydda sig från vilda djur; det inhyste ursprungligen The Prisoners of Michelangelo (nu ersatt av kopior), statyer som först var avsedda för graven av påven Julius II. Andra rum i grottan innehåller Giambolognas berömda badvenus och en 1700-talsgruppen av Paris och Helena av Vincenzo de’ Rossi.

Neptunus fontän

I sluttningen ovanför amfiteatern finns en dubbel ramp som leder till Neptunusfontänen. Dess främsta inslag är en stor bassäng med en central bronsstaty av Neptunus, gjord av Stoldo Lorenzi någon gång mellan 1565 och 1568. Fontänen konstruerades samtidigt med sin mer kända motsvarighet, Ammannatis Neptunusfontän, som ligger i hörnet av Palazzo Vecchio vid Piazza della Signoria i centrala Florens. Högre upp på sluttningen finns en staty av överflöd (Dovizia). Tillsammans verkar dessa verk anspela på en legend där gudarna Athena och Neptunus tävlar om rollen som Atens beskyddare. I den legenden slår Neptunus marken med sin treudd, vilket får vatten att springa ut ur den.

Fontana del Bacchino

Fontana del Bacchino är ett skulpturverk från 1560 av Valerio Cioli (1529-1599) med en staty modellerad som Bacchus som rider en sköldpadda. 1572 förvandlades statyn till en fontän.

Isolotton

Isolotto är en ovalformad ö i en trädomsluten damm, och är nästan i slutet av Viottolone-axeln. I mitten av ön finns havets fontän, och i den omgivande vallgraven finns statyer av Perseus och Andromeda (skolan i Giambologna). Isolotton anlades av Giulio och Alfonso Parigi, cirka 1618.

Läs om La Limonaia vid Giardino di Boboli

Inlägget Boboliträdgården dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Välkommen att utforska en värld av grönska och miljömedvetenhet! I min senaste artikel delar jag insikter och tips om hur man kan skapa en hållbar trädgård. Upptäck hur du kan skapa en trädgård som inte bara är vacker, utan också gynnar miljön och främjar biologisk mångfald.

I artikeln kommer du att få lära dig vad en hållbar trädgård är – en plats där ekologiska principer, energieffektivitet, vattenhantering och biologisk mångfald förenas för att skapa en harmonisk och miljövänlig oas. Låt oss tillsammans utforska vägen mot en mer hållbar och grönskande framtid. Läs artikeln nu för att få inspiration och kunskap om den hållbara trädgården!

Inlägget Skapa en hållbar trädgård dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Florens, känt som vaggan för renässanskonst och kultur, bär inte bara på historiska skatter inom sina konstmuseer och arkitektoniska mästerverk, utan också i sina förtrollande trädgårdsmiljöer. I och kring denna toscanska pärla blomstrar trädgårdar som talar om en historia lika rik som stadens konstnärliga arv.

Giardino di Boboli: Renässansens skulpturer bland grönskan

Giardino di Boboli är en av de mest kända trädgårdarna i Florens och anses vara ett mästerverk inom italiensk trädgårdskonst. Denna gröna oas sträcker sig över 11 hektar bakom Palazzo Pitti och erbjuder besökare en promenad genom olika epoker. Renässansskulpturer och fontäner pryder trädgården, medan terrasserade gångar leder besökare upp till magnifika utsiktspunkter över Florens skyline.

Giardino Bardini: En gömd pärla med panoramautsikt

Giardino Bardini, som ligger i Oltrarno-distriktet, är en gömd pärla bland Florens trädgårdar. Denna romantiska plats erbjuder inte bara en imponerande samling av växter och blommor, utan också en panoramautsikt över staden som tar andan ur en. Under våren exploderar trädgården i färg med azaleor och rosor i full blom.

Villa Gamberaia: En aristokratisk reträtt

Villa Gamberaia, belägen strax utanför Florens, är en aristokratisk reträtt från 1600-talet. Dess formella italienska trädgård har lockat besökare i århundraden med sina geometriska mönster och imponerande arkitektoniska element. Besökare kan njuta av stillheten och skönheten i trädgården, som också har inspirerat konstnärer och författare genom åren.

Läs mer om Villa Gamberaia

Rose Garden (Giardino delle Rose): En doftande dröm

Florens är också hem för en av de mest doftande trädgårdarna i världen, Giardino delle Rose. Denna rosenträdgård ligger nära Piazzale Michelangelo och erbjuder tusentals olika rossorter. Under våren och försommaren fylls luften med en böljande doft av rosor, och besökarna kan njuta av en fantastisk utsikt över Florens.

Giardino dell’Iris: En blomstrande tradition

Giardino dell’Iris är en annan blomstrande pärla i Florens, särskilt känd för sin årliga irisutställning. Denna trädgård, belägen nära Piazzale Michelangelo, hyser en imponerande samling av irisblommor och är en symbol för staden. Under utställningen tävlar trädgårdsmästare om priset för den vackraste irisblomman, och besökare kan fördjupa sig i färgsprakande blomsterhav.

Sammanfattning

Florens, med sin rika historia och kulturella arv, erbjuder inte bara konst och arkitektur utan också en extraordinär trädgårdsupplevelse. Från de välkända Giardino di Boboli till de gömda pärlorna som Giardino Bardini och Villa Gamberaia, till de doftande drömmarna i Giardino delle Rose och Giardino dell’Iris, presenterar Florens en symfoni av grönska och skönhet. Att utforska dessa trädgårdsmiljöer är som att ta en promenad genom historien, där varje blomma och varje skulptur berättar en del av stadens fascinerande berättelse.

Inlägget Florens gröna oaser dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Villa d’Este, världens vackraste trädgård, ligger ungefär tre mil utanför Rom. Vill man besöka den tar man metron, linje B, från Stazione Termini. Man åker med ända ut till ändstationen vid Rebibbia och tar därifrån buss nummer ett vidare ut till en liten stad som heter Tivoli. På vägen ut reser man genom ett vackert landskap, med stora marmorbrott, olivlundar och vinodlingar. Sista biten klättrar bussen upp för bergssluttningen, till staden där på höjden.

Borggården och slottet Villa d’Este

Inklämd bredvid kyrkan ligger entrén till Villa d’Este. Vi passerar en lång hall och kommer så in på borggården med arkader på tre sidor. På den fjärde sidan är en Romersk fontän, från 200-300 e Kr, med den behagfullt sovande Venus. Hon spiller vatten från en vas, som rinner ner i en bassäng inunder, ett Romersk labrum.

Från borggården kommer vi in i palatsets första våning, som egentligen var kardinalens privata bostadsdel. Rummen är mycket vackra, med utsökta tak- och väggmålningar, men vi ska inte fördjupa oss i dem nu. Vi tar oss fram till den sida av byggnaden som vetter mot trädgården, ivriga att få se denna berömda trädgård. I Hallen för audienser ser vi ut genom ett fönster och får då se en trädgård och ett landskap så vacker och så storslaget. Detta är en trädgård planterad av människor med själ och hjärta, som har ett språk som påverkar och talar till oss. Den är inte så storslagen att vi låter oss imponeras, eller överväldigade förkrossas av storleken. Egentligen är trädgården ganska liten, inte större en ca 4 ha. Det är snarast det omgivande öppna landskapet som står för storslagenheten. Trädgården är inte större än att den känns mänsklig och kanske är det därför vi tycker så mycket om den.

Vi tar trapporna ner till bottenvåningen, lämnar byggnaden och kommer ut på den översta terrassen. Mot oss väller ljudet av sprutande, plaskande, porlande, forsande fontäner, blandat med alla fåglarnas sång, som trivs i trädgårdens alla träd och häckar. Hela luften är full av ljud, som vi inte kan avgöra var det egentligen kommer ifrån.

Innan vi fortsätter in i trädgården vid Villa d’Este ska vi möta den person som såg till att den blev anlagd.

Ippolito II d’Este, Villa d’Estes skapare

Ippolito d’Este var, tillsammans med Alessandro Farnese, en av de sista stora renässans kardinalerna. Han föddes 1509, som andra barnet till Alfonso I d’Este, den tredje hertigen av Ferrara och Lucrezia Borgia. Som andra son var han destinerad till kyrkan. Redan när han var tio år gammal efterträdde han därför sin farbror Ippolito I, som ärkebiskop i Milano. Tjugo år gammal sändes han till det franska hovet, för att representera huset d’Este, hos Frans I. Han blev god vän med den franska kungafamiljen och i så hög grad att han blev medlem i kung Frans I’s privata råd.
Som tjugonioåring blev han, av påven Paul III, utsedd till kardinal, efter påtryckningar från Frans I. Franska kungahusets stöd hjälpte Ippolito i hans strävan att samla på sig titlar och fonder, vilket gjorde honom till sin tids rikaste kardinaler. Hans totala årliga inkomst har beräknats till 120 000 scudi, en enorm summa, som emellertid knappt räckte till för att täcka kardinalens enorma kostnader. Han var under hela sitt liv jagad av kreditorer. Ippolito växter upp i Ferraras raffinerade miljö, med humanistiska studier och med naturlig fallenhet för skönhet. Hans uppehåll i vid det franska hovet var dessutom under renässansens blomning. Detta gjorde honom till en mycket kultiverad man och en generös mecenat till flera konstnärer och författare.

Ippolite d’Estes främsta ambition var alltid att bli vald till påve. Trots stödet från det franska kungahuset, huset d’Estes stora prestige och de stora summor som spenderades på att värva supportrar så förverkligades inte hans stora dröm under så många som fem konklaver. Under konklaven 1549-1550, när fördelningen av förläningar skulle göras mellan kardinalerna, lämnades staden Tivoli och Villa d’Este som förläning till Ippolito d’Este. Egendomen var sannolikt inte särskilt eftertraktad. Både kardinal Ercole Gonzaga och kardinal Alessandro Farnese hade tidigare avsagt sig den. Tre egenskaper hos Tivolis omgivningar attraherade emellertid Ippolito d’Este. Det var den goda tillgången på vatten och källor, för vilket Tivoli sedan länge varit berömt. Tivoli hade även ett klimat som var gynnsamt för Ippolitos ömtåliga hälsa, men framförallt fanns det Tivolis omgivningar en mängd antika villor och andra byggnader, vilkas ruiner bara delvis blivit utgrävda. Den främsta av dessa villor var kanske Villa Adriana (Hadrianus villa), vilken kardinalen, strax efter sin installation i september 1550, lät Pirro Ligorio påbörja utgrävningar vid. Pirro Ligorio var kardinalens ”antiquario” från 1549 till 1555.

Trädgården vid Villa d’Este

Här uppe, på den översta terrasen på Villa d’Este, är den första lilla fontänen, en enkel tunn vattenstråle i en skål. Vi tar trappan ner till nästan terrass, “Passeggiata del cardinale”, kardinalens gång, med Fontana di Pandora, Pandoras fontän. Här vid “Passeggiatae del cardinale” brukade kardinalen vandra tillsammans med sina humanistvänner.

I den bortersta änden av denna terrass, mot sydväst, ligger Dianas grotta och i nordöst i andra änden av terrassen ligger Igea och Esculapios grotta, hälsogudinna respektive medicinens gud. Båda grottorna var en gång i tiden dekorerade med mosaiker och skulpturer, som nu är försvunna.

Från denna terrass kommer man ner från slänten via mäktiga diagonala gångar, kantade av höga häckar av lager. Gnider man bladen lite lätt känner man genast igen den behagliga kryddoften, från kalopskoket. I och med att gångarna går diagonalt ner för den branta slänten blir nedgången behaglig och inte för brant. Efter ett tag avbryts vår vandring av en aveny kantad av kvitten, som går vinkelrätt på anläggningens tväraxel. Om vi väljer att följa denna gång kommer vi fram till en av de något nyare fontänerna, “Fontana del Bicchierone”, det stora glasets fontän, som formgavs av Gianlorenzo Bernini 1660-1661.

Cento Fontane

Vi tar trappan ner här och kommer på så sätt ner till nästa terrass, med en långsträckt fontän i nästan hela trädgårdens bredd, nämligen den världsberömda “Cento Fontane”, de hundra fontänerna. Den övre kanalen på denna fontän har längs kanten små skepp, omväxlande med obelisker, örnar och franska liljor, som alla sprutar vatten ner i kanalen inunder. Denna var ursprungligen dekorerad med stuckreliefer som illustrerade Ovidius metamorfoser. Dessa har nu mer eller mindre försvunnit. Från denna kanal sprutas vattnet från maskaroner, som föreställer djurhuvuden, ner i den understa kanalen. Dessa djurhuvuden är nästan helt täckta av mossa och venushår, som trivs i den fuktiga miljön.

Fontana dell’Ovato

Går vi mot nordöst på denna terrass kommer vi fram till den fontän som ansågs för att vara en av de viktigaste i trädgården nämligen “Fontana di Tivoli” eller “Fontana dell’Ovato”. Detta är en av de fontäner som man är ganska säker på att Pirro Ligorio har formgivit. Den består av en stor oval bassäng. I fonden begränsas den av en halvcirkel, med nischer som innehåller peperino skulpturer som föreställer nymfer, nästan gömda av vegetation. Dessa skulpturer skulpterades av Giovanni Battista della Porta, 1567 efter skisser av Ligorio. Nymferna håller vaser från vilka vatten rinner ner i den stora ovala bassängen. Vatten sprutar dessutom från skålar uppe på balustraden ovanför nischerna. Men framförallt rinner vatten i ett brusande fall, ner i bassängen från ett stort fat i halvcirkelns mitt. Mitt i det stora fatet spelar en fontän med vatenstrålar i form av en lilja. Ovanför denna anläggning i det konstgjorda berget öppnar sig tre grottor från vilka vattnet forsar. Här tronar också Sibylla Tiburtina, med sin son Melicerte, skulpterad i travertin 1568 av Gillis van den Vliete. På sidorna står skulpturer som föreställer de båda flodgudarna Erculaneo och Anio. Denna fontän symboliserar typografin runt Tivoli. Det tre skulpturerna representerar Tivolis tre floder och de konstgjorda klipporna och grottorna symboliserar omgivningens berg. Miniatyrvattenfallet representerar floden Anienes fall.

På toppen av klippan, vid vattenfallens början står en skulptur i stuck, som föreställer flodguden Anio (Aniene), med Sibyllans tempel i sin hand. Under står en skulptur som symboliserar Appeninerna, som är framställd hållande bergen i sin hand från vilken floden framspringer. Vid basen blandar sig vattnet från Aniene med det vatten som kommer från Tibern, vilken representeras av en marmorskulptur, till hälften gömd i grottan till höger. Floder rinner vidare ner för en slänt och vidgar sig i en bassäng, med en liten båt i mitten som bär upp en kollon. Denna båt symboliserar den lilla ön “Isolar Tiberina”. Här spelar vattnet i en mängd strålar och bakom detta skådespel fanns det en gång i tiden uppbyggt en halvcirkel med små byggnader, som representerade Roms sju kullar och deras kända monument. Tyvärr återstår bara en liten del av denna anläggning. I mitten på 1800-talet kollapsade terrassen på vilken den var uppbyggd och allt rasade ner i avgrunden utanför trädgården. I denna anläggnings mitt står fortfarande en skulptur av Rome Victorius, i rak linje med Sibilla Tiburtina i Ovatofntänen mitt emot. Här finns även skulptur av varghonan med tvillingarna Romolus och Remus.

Den ovala bassängkanten är klädd med glaserat kakel, dekorerat omväxlande med örnar och franska liljor, som ingår i familjen d’Estes vapen.

Anläggningen skuggas av stora plataner, planterade på 1500-talet. Intill fontänen under den ovanför liggande terrassen ligger Venus grotta, som enligt en anonym beskrivning var helgad åt “sinliga nöjen”. i kontrast till Dianas grotta som var helgad till “sanna nöjen och dygd”. De skulpturer som en gång fanns här är för länge sedan borta.

Fontana di Roma

Vi lämnar den vackra Ovato fontänen och går längs de hundra fontänerna till trädgården andra ände. Vi kommer då fram till en märklig fontänanläggning, “Fontana di Roma”, eller “Rometta”, som är en minikopia av Rom, eller i varje fall dess viktigaste byggnader. Denna fontän var mycket omtyckt av Ippolito d’Este och han tyckte om att tillbringa sin tid här. Denna byggdes av en fontenär som hette Curzio Maccarone, 1568-70, enligt en ritning av Pirro Ligorio. Så i var sin ände av de hundra fontänerna ligger de båda städerna Tivoli och Rom, vilket kan ses som en symbol för Ippolitus ambition att en gång lämna Tivoli, för att resa till Rom, som påve. Ippolito hade starka ambitioner att bli vald till påve och använde mer eller mindre ärliga metoder att lyckas i detta uppsåt. Han var många gånger nära att bli vald, men lyckades aldrig att nå sitt mål, till sin stora besvikelse.

Fontana di Prosperina

Uppe i från denna terrass har vi utsikt över “Fontana di Prosperina”, som ligger på terrassen under oss. Vi går ner till denna fontän på trappan, som på två sidor omger den. Detta är ett slutet rum, som fungerade som en utomhusmatsal. Ursprungligen hette den Kejsarfontänen, därför att här fanns skulpturer av fyra romerska kejsare som varit byggherrar i Tivolis omgivningar, nämligen Caesar, Augustus, Trajanus och Hadrianus. 1640 togs dessa skulpturer bort och ersattes av en skulptur, i stucco, som föreställde Pluto när han bortför Prosperina i en vagn. Av denna skulpturgrupp återstår bara Pluto omgiven av mytologiska figurer som rider på delfiner, spelande på musikinstrument i form av snäckor. På båda sidor om denna skulpturgrupp står vridna kolonner, dekorerade med vindruvor, liknande dem man kan se i S:t Peterskyrkan i Rom.

Fontana della Civetta

Vi vandrar vidare till trädgårdsrummet bredvid, till “Fontana della Civetta”, Ugglefontänen. Denna fontän stod färdig 1569 och beundrades mycket av samtiden. I den centrala nischen orsakade det fallande vattnet övertryck i en kammare, dold av skulpturer. Detta övertryck satte små fåglar av brons i rörelse och fick dem att sjunga. Plötsligt dök en hoande uggla upp, som fick småfåglarna att tystna. I dag saknar fontänen denna komplicerade ingenjörskonst, som gett den sitt namn. I nischen står en brusande fontän med kolonner på ömse sidor, täckta av vacker mosaik, som föreställer de gyllene äpplena från Hesperidernas trädgård. Det hela kröns av släkten d’Estes vapen, hållet av två änglar. Framför fontänen ligger en vacker parterr, uppdelad i enkla fyra kvarter, kantade av buxbom.

Fontana del Drago

Vi vänder oss om och lämnar detta vackra trädgårdsrum och går längs den mäktiga gång som korsar trädgårdens mittaxel. Den är kantad av lager och mäktiga cypresser och för oss hela vägen tillbaka till trädgården andra ände. Men innan vi når fram dit passerar vi trappan, som är känd under namnet “Bollori”. Ner för dess sidor rinner vattnet i ett trappstegsformat vattenfall.

När vi korsar mittaxeln passerar vi samtidigt en av Villa viktigaste fontänerna vid Villa d’Este, den så kallade “Fontana del Drago”, Drakfontänen. Namnet kommer av drakhuvudena i den ovala fontänens mitt, vilka sprutar vatten ur sina öppna käftar. Draken är Ladoniens mytiska drake som vaktade Hesperidernas gyllene äpplen, som sedan stals av Herkules. En skulptur av Herkules har också tidigare varit placerad i nischen bakom fontänen. Hela fontänen är omgiven av en cirkelformad trappa som förbinder de båda terrasserna.

Fontana dell’Organo

Vi fortsätter vår väg ytterligare en bit och viker sedan av till vänster, så att vi når fram till Fontana dell’Organo, Vattenorgeln.

Den skapades av den italienska konstnären Claude Venard och består av en imponerande samling vattenorglar och mekaniska enheter. Fontänen är konstruerad för att efterlikna ljudet av ett orgelverk och är en sällsynt konstnärlig prestation inom vattenkonst.

Det mest anmärkningsvärda draget hos Fontana dell’Organo är dess förmåga att skapa musik med hjälp av vatten som strömmar genom olika rör och kanaler. Fontänens mekanismer, inklusive vattenorglarna och de olika ljudproducerande enheterna, styrs av en sofistikerad vattenkraftsystem. När vattenstrålarna pressas genom olika pipor och dysor, skapas en förtrollande melodi som fyller luften.

Besökare till Villa d’Este har möjlighet att uppleva denna unika fontän och dess musikaliska prestationer under speciella tillfällen då Fontana dell’Organo aktiveras. Det är en extraordinär kombination av konst, teknik och vattenkonst som ger besökarna en minnesvärd och kulturell upplevelse vid denna historiska plats.

Fontana di Nettuno

Direkt nedanför orgelfontänen, och tar emot vattnet från den övre fontänen, finns Neptunusfontänen, ett verk skapat på 1900-talet för att ersätta ett trädgårdslandmärke som hade förfallit.

Utrymmet ockuperades ursprungligen av en stenig kaskad, skapad på 1600-talet av Gian Lorenzo Bernini. Den beställdes av kardinal Rinado I d’Este som bakgrund för trädgårdens laterala axel, oavslutad av kardinal Ippolito. Berninis plan krävde ett vattenfall från orgelfontänen som hoppade över sibyllernas grottor och sedan forsade nerför en stenig sluttning till en sjö dekorerad med rev och statyer. Ytterligare två kaskader kom in i sjön från sidorna. Bernini designade kaskaden för att producera ett dånande ljud av fallande vatten. Berninis kaskad återgavs i målningar och gravyrer, och imiterades i andra trädgårdar i Italien och så långt bort som i England. Kaskaden var helt försummad i två århundraden, torr, sönderfallen och bevuxen med vegetation. På 1930-talet skapade arkitekten Attilio Rossi den nuvarande fontänen med hjälp av det som återstod av Berninis kaskad. Mot väggen i sibyllernas grottor byggde han rektangulära bassänger med kraftfulla vattenstrålar, de högsta strålarna i mitten. Mittpunkten var en grotta under vattenfallet från orgelfontänen; grottan innehöll en torso från 1500-talet av en staty av Neptunus, som ursprungligen var avsedd för en ofullbordad fontän av havet. Andra vattenstrålar i fläktform stiger från pooler på fontänens sidor.

Peschiere

De tre fiskdammarna, Peschière, korsar trädgården från Neptunusfontänen. De tjänade ursprungligen för att tillhandahålla färsk fisk, anka och svan till kardinalens bord, och var också, enligt Pirro Ligorios plan, avsedda att förbinda två fontäner; orgelfontänen och kaskaden och havens fontän. I mitten av dammarna hade Ligorio ursprungligen planerat att skapa en central damm med monumentala fontäner. Men när Ippolito dog 1572 hade bara två av dammarna färdigställts. I slutet av 1500-talet kantades dammarna av sexton höga pilastrar i form av hermersom sprutade ut solfjäderformade vattenstänk, vilket skapade en mängd regnbågar en solig dag.

År 1632 gjorde hertigen av Modena, ansvarig för villan, om dammarna helt. Pilastrarna togs bort och ersattes med åtta piedestaler med vaser som sprutade vatten och med tjugofyra stora krukor innehållande en mängd olika citrusträd. Dammarna fungerar nu främst som en pittoresk förgrund för kaskader och fontäner av Neptunusfontänen.

Fontana della Madre Natura

Den mest kända fontänen i den nedre trädgården är fontänen Diana av Efesos, även känd som fontänen av moder natur. Denna staty stod ursprungligen bredvid Orgelfontänen, men flyttades till den nedre trädgården av Alessandro d’Este på 1500-talet. Den gjordes av den flamländska skulptören Gillis van den Vliete1568, och modellerades efter en klassisk romersk staty av Diana av Efesos från andra århundradet, nu i Nationalmuseet i Neapel.

Inlägget Villa d’Este dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

I hjärtat av Italiens sköna landskap, långt ifrån de översvämmade turistorterna, gömmer sig en dold pärla som få har hört talas om. Sacro Bosco i Bomarzo, även kallad “De förtrollade trädgårdarna” eller “Monsterparken”, är en fascinerande plats som bär på en rik historia och en unik estetik som tar besökaren till en annan tid.

Sacro Boscos bakgrund och ursprung

Sacro Bosco, även känt som Parco dei Mostri (Monsterparken), är en unik trädgård som ligger i Bomarzo, en pittoresk by i Italienska Toskana. Skapad under 1500-talet av prins Vicino Orsini, är denna trädgård en fascinerande blandning av konst och symbolik. Prins Orsini, som bar på en djup personlig sorg efter sin hustrus död, inledde skapandet av Sacro Bosco som ett sätt att bearbeta sin smärta och uttrycka sina komplexa tankar och känslor genom en unik konstnärlig vision.

En vandring genom det ovanliga

En promenad genom Sacro Bosco är som att kliva in i en surrealistisk dröm. Besökarna möts av en rad makabra och gåtfulla skulpturer. Jättehuvuden med vidöppna munnar och skulpturer som föreställer groteska monster och djur figurerar i trädgården. Varje skapelse är fylld med symbolik och ett djupt budskap, och det finns inget enkelt sätt att tolka dem. Trädgården verkar vara en samling av prins Orsinis inre tankar och reflektioner om världen omkring honom.

Symbolik och filosofi

Sacro Bosco bär på en djupare dimension än bara dess visuella upplevelse. Den är fylld med inskriptioner och citat som inbjuder besökarna till filosofisk reflektion. Genom att betrakta skulpturerna och de symboliska elementen i trädgården uppmanas man att tänka på livets stora frågor och mänsklighetens mysterier. Det är som om trädgården fungerar som en portal till en annan tid och tankevärld.

Restaureringen av Sacro Bosco

Under århundradena föll Sacro Bosco i förfall och förlorades nästan i glömska. Men tack vare omsorgsfulla restaureringsinsatser har trädgården återfått sin forna glans och står nu öppen för besökare från hela världen. Bevarandet av denna unika historiska och konstnärliga plats är av yttersta vikt för att säkerställa att framtida generationer kan fortsätta att uppleva dess skönhet och gåtfullhet.

I sin helhet är Sacro Bosco i Bomarzo en gåtfull och poetisk oas som bär på en rik historia och en unik estetik. Det är en plats där konst, symbolik och filosofi sammanflätas på ett sätt som få andra platser kan mäta sig med. Om du någonsin har möjlighet att besöka Toskana, se till att ta dig tid att utforska denna ovanliga renässansträdgård. Det är en resa till en tid då passion och skapande kraft kunde omsättas i konst som fortfarande förtrollar och förundrar besökare idag. Sacro Bosco är mer än bara en trädgård; det är en dörr till en annan värld av idéer och mysterier.

Inlägget Sacro Bosco i Bomarzo dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Rom, staden som bär på antika hemligheter på varje gata och torg, gömmer ännu mer än vad som möter ögat. För den som söker en resa tillbaka i tiden, där historiens vingslag känns genom doften av blommor och suset av blad, finns en rik samling av historiska trädgårdar i och omkring Rom. Dessa gröna oaser bär på berättelser som sträcker sig över århundraden, och vi bjuder dig att följa med oss på en guidad tur genom några av de mest magnifika trädgårdarna som denna fantastiska stad har att erbjuda.

1. Giardino di Ninfa:

För den som söker en trädgård som omfamnar mystik och skönhet är Giardino di Ninfa en oslipad diamant med en sagoatmosfär. Belägen söder om Rom, vid den medeltida byn Ninfa. Den är fylld med vilda blommor som smyger längs med antika ruiner och slingrande vattendrag. Giardino di Ninfa är en lektion i hur naturen och mänsklig skapelse kan förenas på ett harmoniskt sätt.

2. Giardino di Palazzo Colonna sul Colle del Quirinale, i Rom

Giardino di Palazzo Colonna sul Colle del Quirinale är en dold pärla mitt i hjärtat av Rom. Beläget i en exklusiv del av staden, erbjuder denna trädgård en kunglig oas där utsikten sträcker sig över Colosseum. Med eleganta terrasser, antika statyer och en atmosfär av ren elegans, är detta en plats där historia och modernitet möts i fulländad harmoni.

3. Villa Adriana

Några kilometer från Rom, i staden Tivoli, finns Villa Adriana, ett magnifikt arkeologiskt komplex. Byggt av kejsar Hadrianus på 100-talet e.Kr., innehåller denna enorma villa inte bara imponerande byggnader utan även en trädgård som visar kejsarens vision av en oändlig värld. Med sina kolonner, skulpturer och vattenanläggningar, är en promenad genom Villa Adriana som att stiga in i en förlorad tidsålder av romersk storhet.

4. Villa d’Este

Villa d’Este i Tivoli är en hyllning till renässansens skönhet och innovation. Byggd på 1500-talet, är trädgården i en mästarklass i italiensk trädgårdskonst. Besökare kan vandra längs slingrande stigar, beundra eleganta fontäner och njuta av fantastisk utsikt över omgivande landskap. Villa d’Este är en plats som har förmågan att förflytta besökaren till en era av konst och estetik.

5. Villa Lante

En kort biltur från Rom, i byn Bagnaia, finner vi Villa Lante. Denna trädgård är en vackert bevarad representant för italiensk renässansstil. Villa Lante bjuder på formella parterrer, vattenanläggningar och en imponerande samling av skulpturer. Här är varje hörn noga planerat och väl omhändertaget, och trädgården är en kärleksfull hyllning till perfektion.

6. Sacro Bosco di Bomarzo

I Bomarzo, norr om Rom, gömmer sig Sacro Bosco di Bomarzo. Denna trädgård är en ovanlig oas av skulpturer och stenformationer som skapades på 1500-talet. Trädgården har en surrealistisk känsla och är fylld med gåtfulla element. Att utforska Sacro Bosco di Bomarzo är som att stiga in i en fantasivärld, en plats full av hemligheter och överraskningar.

7. Villa Giulias nymfeum, i Rom

Villa Giulia, som huserar Villa Giulias nationalmuseum för etruskisk konst, har även sin egen trädgård. Denna trädgård, känd som Villa Giulias nymfeum, är en plats av sällsynt skönhet och fridfullhet. Den erbjuder en fristad från stadens brus och ger besökare möjlighet att utforska trädgården i lugn och ro. Här kan man koppla av i skuggan av antika träd och njuta av den tysta friden.

8. Giardini di Palazzo Farnese

Slutligen, i Caprarola, hittar vi Giardini di Palazzo Farnese, en trädgård som skapades av prinsessan Margherita av Österrike. Denna förtrollande plats bjuder på blommor och skuggade promenadvägar, som om de är designade för att förföra besökaren. Giardini di Palazzo Farnese är en plats full av romantik och charm, där varje steg känns som en resa genom historiens och naturens förtrollande värld.

Rom är inte bara en stad av antika monument och ruiner, utan också en stad som omfamnar skönheten och historien i sina trädgårdar. Dessa historiska trädgårdar är levande tidskapslar som ger besökarna en inblick i det förflutnas elegans och kreativitet. Från den hemlighetsfulla Giardino di Ninfa till den praktfulla Villa Adriana, erbjuder Rom och dess omg

Inlägget Rom – dess historiska trädgårdar dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Doften av potpurri har en förmåga att förflytta oss till olika platser och tider, och sprida en känsla av lugn och harmoni i våra hem. Att blanda och skapa potpurri är en tidlös konst som ger dig möjligheten att uttrycka din personliga smak och stil samtidigt som du skapar en fräsch atmosfär i ditt hem. I denna artikel kommer vi att utforska konsten att göra ditt eget potpurri och hur du kan använda det för att skapa en atmosfär av välbefinnande i ditt hem.

Vad är potpurri?

Potpurri är en blandning av torkade blommor, örter, kryddor och andra naturliga material som avger en underbar doft när de placeras i ett rum. Dess historia sträcker sig tillbaka till antika civilisationer där det användes för att maskera obehagliga lukter. Idag används potpurri för att skapa en trevlig atmosfär, dekorera hemmet och för dess aromaterapeutiska egenskaper.

Förberedelser: Vad du behöver

Innan du dyker in i skapandet av ditt potpurri behöver du samla de nödvändiga ingredienserna och materialen:

Torkade blommor och örter: Du kan använda en mängd olika torkade växter. Rosenblad, lavendel, eukalyptusblad, nejlikor och citronskal är några exempel på populära val. Se till att de är helt torra innan du använder dem.

Kryddor: Kryddor som kanelstång, kardemumma och stjärnanis ger en kryddig touch.

Oljor: Essentiella oljor som lavendel, ros och sandelträ kan användas för att förstärka doften. Var försiktig med mängden olja, så att potpurriet inte blir för oljigt.

En glasburk eller en vacker skål: För att förvara ditt potpurri och visa det på ett attraktivt sätt.

En träslev eller en sked: För att blanda dina ingredienser.

En vacker tygpåse eller organzapåse: För att förvara ditt potpurri och låta doften sprida sig i rummet.

Steg-för-steg guide till att skapa en potpurri

1. Förbered dina ingredienser: Ta dina torkade blommor, örter och kryddor och placera dem på en ren yta. Om de inte redan är torkade, låt dem lufttorka i några dagar tills de är helt torra.
2. Blanda ingredienserna: Använd din träslev eller sked för att blanda de olika ingredienserna i en stor skål. Lägg till några droppar av dina essentiella oljor och blanda försiktigt tills doften sprider sig jämnt.
3. Låt det mogna: Placera din blandning i en glasburk och täck den med lock eller ett tyg och ett gummiband. Låt potpurriet mogna i minst två veckor. Ju längre du låter det sitta, desto starkare blir doften.
4. Visa ditt potpurri: När ditt potpurri har mognat kan du placera det i en vacker skål eller en tygpåse och placera den där du vill sprida dess underbara doft. Vanliga platser inkluderar sovrum, badrum och vardagsrum.
5. Underhåll: För att bevara doften av ditt potpurri, rör om det ibland och tillsätt några fler droppar av essentiell olja när doften börjar avta.

Att göra ditt eget potpurri är en kreativ och tillfredsställande process som ger ditt hem en härlig doft och en touch av naturlig skönhet. Använd din fantasi när du väljer ingredienser och dofter för att skapa en unik potpurriblandning som passar din personliga stil och behov. Potpurri är inte bara ett dekorativt element; det är också en påminnelse om naturens skönhet och dess förmåga att berika våra liv med doft och färg.

Inlägget Skapa ditt eget doftande potpurri dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Italien, känt för sin rika historia, konst och gastronomi, har även en lång tradition av fantastiska trädgårdar. Italienska trädgårdar är som konstverk i naturen, där varje blomma och varje stig är noga utformad för att skapa en harmonisk och vacker miljö. Att utforska dessa trädgårdar är som att gå igenom en levande historia, där varje grönskande hörn berättar om århundraden av passion för skönhet och odling.

Renässansens prakt

Italienska trädgårdar har sina rötter i renässansen, en period av stor konstnärlig och intellektuell blomstring. Renässansens trädgårdar var en manifestation av människans strävan efter harmoni mellan människa och natur. De var inte bara platser för avkoppling, utan också platser för reflektion och inspiration.

En av de mest ikoniska renässansträdgårdarna är Villa d’Este i Tivoli. Byggd på 1500-talet, kombinerar den eleganta fontäner, terrasser och graciösa träd med konstfulla vattenanordningar. Trädgården är som ett levande konstverk, där ljudet av plaskande vatten blandas med fågelsång och skapar en oas av lugn.

Formella strukturer och symmetri

Italienska trädgårdar är kända för sina formella strukturer och symmetriska design. Dessa trädgårdar är ofta uppdelade i olika sektioner, var och en med sin egen unika karaktär. Sacro Bosco, eller “De förtrollade trädgårdarna”, är ett utmärkt exempel på detta koncept. Belägen i Bomarzo, skapades denna trädgård på 1500-talet och är känd för sina groteska skulpturer och överraskande arkitektoniska element. Det är som att vandra genom en drömlik värld av fantastiska skapelser och gömda vrår.

Medelhavets atmosfär

Den italienska trädgårdsstilen fångar också den varma atmosfären i Medelhavsregionen. Citronträdgårdar, vinrankor och färgglada blommor skapar en inbjudande och avslappnad atmosfär. Trädgården vid Villa Cimbrone på Amalfikusten är ett utmärkt exempel på detta. Belägen högt över havet, erbjuder trädgården en hisnande utsikt över kusten samtidigt som den omfamnar besökarna med doften av citron och blommor.

Konsten att odla

Italienska trädgårdar är inte bara estetiska underverk, utan också platser för odling och produktion. Många trädgårdar är fyllda med grönsaker, örter och fruktträd, vilket ger en praktisk dimension till den skönhet de erbjuder. Att promenera genom dessa trädgårdar ger en förståelse för den nära kopplingen mellan italiensk matkultur och naturen.

Att uppleva de italienska trädgårdarna är som att ta en resa genom tid och kultur. Varje trädgård har sin egen unika berättelse att berätta och erbjuder en inblick i det italienska folkets kärlek till skönhet och harmoni. Så, om du någonsin har chansen att vandra genom en italiensk trädgård, ta den – för det är en resa du inte kommer att glömma.

Italienska trädgårdar att besöka

Villa Medici della Petraia

Villa Corsi Salviati

La Limonaia vid Giardino di Boboli

Villa Farnesina

Villa Gamberaia

Villa Giulias nymfeum

Villa Gamberaia

Inlägget Italienska trädgårdar dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Jordärtskockor, även känd som solrotsknöl eller topinambur, är en mångsidig rotfrukt som inte bara bjuder på en unik smak utan också har imponerande hälsofördelar. Trots att den har funnits i naturen i århundraden har jordärtskockan fått förnyad uppmärksamhet för sina näringsrika egenskaper och kulinariska användningsområden. I denna artikel kommer vi att utforska vad som gör jordärtskockan så speciell och varför den förtjänar en plats på våra tallrikar.

Historisk bakgrund

Jordärtskockan har en fascinerande historia som sträcker sig tillbaka till 1600-talet, då den härstammar från Nordamerika och var en viktig livsmedelskälla för ursprungsbefolkningen. Under 1700-talet spreds den till Europa och blev snabbt en populär gröda, särskilt i Frankrike där den odlades som en delikatess. Dess popularitet avtog med tiden, men nu återupptäcks jordärtskockan för sina fantastiska egenskaper.

Näringsinnehåll

Jordärtskockan är inte bara läcker utan även näringsrik. Den innehåller en betydande mängd kostfiber, vilket främjar en hälsosam matsmältning och kan bidra till att sänka kolesterolnivåerna. Dessutom är den rik på järn, kalium och vitaminer som C och B6. Dessa näringsämnen är avgörande för kroppens övergripande hälsa och kan stödja immunförsvaret, hjärt-kärlsystemet och nervsystemet.

Nyttiga egenskaper hos jordärtskockor

1. Blodsockerkontroll: Jordärtskockan innehåller inulin, en form av kostfiber som har visat sig bidra till att reglera blodsockernivåerna. Detta gör den till ett utmärkt val för personer med diabetes eller de som vill upprätthålla en stabil blodsockernivå.
2. Viktminskning: Kostfibern i jordärtskockan ger en känsla av mättnad, vilket kan vara fördelaktigt för dem som försöker gå ner i vikt genom att minska kaloriintaget.
3. Matsmältning: Inulin fungerar som en prebiotika, vilket främjar tillväxten av goda tarmbakterier. Detta stödjer en sund tarmflora och förbättrar därigenom matsmältningen.

Kulinariska användningsområden

Jordärsskockan har en distinkt och nötaktig smak som liknar den hos kronärtskockor. Den kan användas på många sätt i köket, till exempel rå i sallader, kokad som en sidorätt, eller rostad för att få fram dess naturliga sötma och knapriga konsistens. Dessutom kan den användas för att göra soppa, puré eller till och med picklade snacks.

Odlingsanvisningar för Jordärtskockor:

Att odla jordärsskockor är relativt enkelt och kräver inte mycket underhåll. Här är några grundläggande steg för att odla denna hälsosamma rotfrukt:

1. Välj rätt plats: Jordärtskockor trivs i väldränerad och löst jord. Välj en plats där de får fullt solsken för optimal tillväxt. Undvik platser med täta eller leriga jordar, eftersom det kan påverka rottillväxten.
2. Förbered jorden: Innan du planterar, se till att jorden är väldränerad och lös. Blanda gärna i kompost eller annat organiskt material för att förbättra jordstrukturen och tillföra näring.
3. Plantera knölarna: Jordärtskockor odlas bäst från knölar istället för frön. Plantera knölarna på våren, när risken för frost har passerat. Gräv ner dem cirka 10-15 centimeter under markytan och placera dem med de spetsiga ändarna uppåt.
4. Bevattning: Håll jorden jämnt fuktig under hela tillväxtsäsongen. Jordärtskockor gynnas av en konstant fuktighet, men undvik övervattning, eftersom de inte tolererar vattenloggning.
5. Skötsel och ogräsbekämpning: Håll odlingsområdet fritt från ogräs, särskilt när plantorna är unga. Jordärtskockor är täta och kan konkurrera väl med ogräs när de etablerar sig.
6. Skörd: Jordärtskockor kan skördas när de gröna stjälkarna börjar vissna och torka ut på hösten. Använd en spade för att gräva upp knölarna, och var försiktig så att du inte skadar dem. Låt dem torka och härda i solen några timmar innan du förvarar dem.
7. Förvaring: Förvara de skördade jordärtskockorna på en sval och mörk plats för att förlänga deras hållbarhet. De kan hålla sig i flera veckor eller till och med månader om de förvaras korrekt.

Genom att följa dessa enkla odlingsanvisningar kan du njuta av färska, hemodlade jordärtskockor och dra nytta av deras hälsosamma egenskaper direkt från din egen trädgård. Och det bästa av allt är att jordärtskockorna tenderar att återvända år efter år, vilket gör dem till en hållbar och självförsörjande gröda.

Inlägget Växter för din trädgård – jordärtskockor dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Under sommaren gjorde jag nya gångar i Lövestad, enligt min plan. Kanske lite i fel ordning, man brukar vanligen göra hårdgörning först och därefter plantera. Eftersom jag ville ha plantorna i marken så fort som möjligt på våren, för att de skulle etablera sig så mycket som möjligt innan eventuell sommartorka, så blev gångarna gjorda först under sommaren, då jag hade mer tid.

Slide 1

Slide 2

Slide 3

Slide 4

Slide 5

Slide 6

Slide 7

Jag började med att gräva ur den befintliga jorden. Normalt brukar jag göra plats för ca 10 cm bärlagergrus under singeln, men eftersom jag har väldränerande sandjord, så nöjde jag mig med 5 cm. Det var dessutom till mig själv, så jag tillät mig att ta mig den friheten.

Därefter påförde jag bärlagergrus, efter att ha lagt på en fiberduk, för att förhindra rotogräs från att tränga upp. På toppen av bärlagergruset påförde jag 1-2 cm stenmjöl, för att förhindra att bärlagergrusen kommer upp i den slutliga singelytan.

När detta var klart och packat, med en gammal gjutjärnsvält från anno dazumal, var det klart att lägga på ytskiktet, sjösten 4-8 från Hassle-Bösarp. Det ger en behaglig yta att gå på, även barfota. Det gäller bara inte inte lägga för tjockt lager, då blir det tungt att gå, ca 2 cm blir lagom.

Skönt att äntligen få nya gångar i Lövestad!

Inlägget Nya gångar i Lövestad dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Isop, Hyssopus officinalis, är en av de växter som ingår i min serie artiklar om växter som ligger rätt i tiden. Det handlar om växter som bidrar till en hållbar trädgård där ditt miljöavtryck blir så litet som möjligt. Din trädgård kanske till och med bidrar med något positivt för miljön. De har dessutom fördelen att de är lätta att odla, med minimal skötsel.

Isop, en aromatisk ört som är en medlem av Lamiaceae-familjen, har en rik historia och en mängd användningsområden. Denna växt har länge varit omtyckt för sina kulinariska, medicinska och kulturella egenskaper. Låt oss utforska isopens fascinerande värld och dess många användningsområden.

Botanisk beskrivning av isop

Hyssopus officinalis, är en flerårig ört som trivs i många delar av världen. Den har smala blad och blommar i kluster av små, tubformiga blommor som vanligtvis är lila eller blå. Den är känd för sin intensiva doft och smak, vilket gör den till en populär kryddväxt och medicinalväxt.

Isop och pollinerande insekter

Blommorna på isop är rika på nektar och har en vacker blå till lila färg, vilket gör dem attraktiva för pollinerande insekter. När bin och humlor besöker isopblommor för att samla nektar sprids pollen mellan blommor, vilket möjliggör befruktning och fröproduktion. Denna pollineringsprocess är viktig för växters reproduktion och för att upprätthålla ekosystemets mångfald.

Att odla isop i din trädgård kan vara en bra idé om du vill locka pollinerande insekter till din trädgård och samtidigt njuta av örtens användbara egenskaper. Växten har också historiskt använts som ett medel för att locka bin till biodlingar och främja pollinering i trädgårdar.

Historisk betydelse

Isopen har en rik historisk betydelse och har använts sedan antiken. Både gamla greker och romare använde den som en medicinalväxt och som en krydda för att förbättra smaken på sina maträtter. Det finns till och med hänvisningar till isop i bibeln, där den nämns som en ceremoniell växt.

Kullinariska användningsområden

Isop är en mångsidig krydda som används i olika kök runt om i världen. Dess starka smak och doft gör den idealisk för att krydda olika rätter. Den kan användas i soppor, såser, sallader och marinader. Dessutom är växten en viktig ingrediens i många kryddblandningar, inklusive det kända kryddsaltet “Herbes de Provence” från den franska Provence-regionen.

Medicinska egenskaper

Isop har också en lång historia av medicinskt bruk. Dess eteriska oljor innehåller föreningar som har antiseptiska och antiinflammatoriska egenskaper. Denna växt har traditionellt använts för att behandla olika åkommor, inklusive hosta, halsont och matsmältningsproblem. Dessutom har den använts för att främja matsmältningen och lindra gasbildning.

Kulturell betydelse

Utöver dess kulinariska och medicinska användningar har isop en djup kulturell betydelse. Den har traditionellt använts i religiösa och ceremoniella sammanhang. I judendomen används isop för att spreja vatten under Sukkot-festivalen, och den har också haft en roll vid påskmåltiden. I vissa kulturer har den även haft en symbolisk betydelse för renhet och beskydd.

Odling och skötsel av isop

Isop är relativt lätt att odla och trivs bäst i soliga och väldränerade områden. Den kan odlas från frön eller genom att dela upp befintliga plantor. Regelbunden beskärning främjar en buskig tillväxt och hjälper växten att behålla sin form. Isop är också känd för att vara torktålig och kan överleva i perioder med låg vattenförsörjning.

I sammanfattning är isop en mångsidig och historiskt betydelsefull kryddväxt med användningsområden inom matlagning, medicin och kultur. Dess rika historia och starka smak har gjort den till en omtyckt växt runt om i världen. Oavsett om du använder den för att krydda dina rätter eller för dess medicinska egenskaper, är det en växt som förtjänar sin plats i trädgården och i köket.

Mer om pollinerare i trädgården

Inlägget Växter för din trädgård – Isop dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Äkta kvitten, vetenskapligt känd som Cydonia oblonga, är en ovanlig frukt som ofta förbises i moderna fruktträdgårdar och livsmedelsbutiker. Denna blygsamma frukt bär på en rik kulturhistoria, har näringsinnehåll och skönhet som har inspirerat konstnärer i århundraden. I denna artikel kommer vi att utforska de fascinerande sidorna av Cydonia oblonga och dess plats i vår kulinariska värld.

Historisk Bakgrund

Kvitten har en lång och ärofull historia som sträcker sig tillbaka till antika civilisationer. Den har sitt ursprung i regioner som Anatolien och västra Asien. Kvitten odlades och beundrades av de antika grekerna och romarna och nämndes till och med i klassiska verk av Homer och Platon. Under medeltidens Europa sågs kvitten ofta som en symbol för kärlek och fruktbarhet och användes i konst och litteratur.

Beskrivning av äkta kvitten och användning

Kvitten är en frukt som påminner om äpplen och päron i form, men den har en karakteristisk gul färg och en unik doft. Skalen är tjocka och hårda, vilket gör att de oftast inte äts direkt som andra frukter. Istället används kvitten vanligtvis för att göra geléer, sylt, safter och liknande produkter. Dess höga pektinhalten gör den särskilt lämplig för att göra geléer med en fast konsistens.

Näringsprofil och hälsosamma fördelar

Kvitten är inte bara lockande för smaklökarna, den har också en imponerande näringsprofil. Den är rik på kostfiber, vitamin C och antioxidanter. Fiberinnehållet kan främja en sund matsmältning och reglera blodsockernivåerna. Antioxidanterna hjälper till att skydda kroppen från skador orsakade av fria radikaler. Dessutom innehåller frukten även vitaminer som B-vitaminer och kalium.

Äkta kvitten i konst och kultur

Kvitten har inspirerat konstnärer och författare genom historien. Dess skönhet och symboliska värde har gjort den till ett populärt motiv inom konst, poesi och litteratur. Dess närvaro i kulturella och historiska sammanhang fortsätter att fascinera och intressera människor över hela världen.

• Paul Cézanne’s stillebenmålningar: Den franske konstnären Paul Cézanne var känd för sina stillebenmålningar, och han inkluderade ofta kvitten i sina verk. Han fångade fruktens skönhet och form på ett sätt som gjorde dem till centrala motiv i många av hans målningar.
• William Shakespeare’s “Romeo och Julia”: I Shakespeares berömda tragedi “Romeo och Julia” finns en scen där Julia jämför sin kärlek till Romeo med doften av en kvitten. Hon säger: “What’s in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet” (“Vad är ett namn? Det som vi kallar en ros med något annat namn skulle ändå dofta lika underbart”). Kvitten används här som ett symboliskt uttryck för kärlekens oföränderliga natur.
• Anton Tjechovs novell “Kvitten”: Den ryska författaren Anton Tjechov skrev en novell med titeln “Kvitten” där frukten fungerar som en symbol för huvudpersonens förhoppningar och drömmar. Novellen utforskar teman som längtan och förändring.
• Stillleben av Caravaggio: Den italienska barockmålaren Caravaggio använde ofta kvitten som ett motiv i sina stillebenmålningar. Hans noggranna avbildningar framhäver deras unika form och textur.

Dessa exempel visar hur kvitten har tjänat som en källa till inspiration för konstnärer och författare genom historien, och hur den har fångat deras fantasi med sin skönhet och symboliska innebörd.

Kvittenträd trivs bäst i ett soligt läge, ju mer sol, desto bättre för fruktproduktionen. Kvittenträd föredrar väldränerad jord som är något sur (pH-nivå runt 5,5 till 7). De kan trivas i olika jordtyper men föredrar löst, väldränerat material. Särskilt unga kvittenträd kräver regelbunden vattning för att etablera sina rötter. Vattna djupt och regelbundet, speciellt under torra perioder. Kvitten trivs i områden med milt till varmt klimat. De kan tåla kyla under vintern, men de behöver värme under växtsäsongen för att producera frukt. Beskärning är viktigt för att forma trädets struktur och främja luftcirkulationen. Det bör utföras under vintern när trädet är i vilande tillstånd.

Inlägget Äkta kvitten dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Ett av sommarens projekt, som börjar närma sig slutförandet. Trädgården är uppbyggd i tre terrasser, egentligen fyra om man räknar in entrésidan.

De olika terrasserna bärs upp av terrassmurar i form av L-stöd klädda med corténstål.

De hårdgjorda ytorna har ett slitlager av grå normalhyvlad kalksten från Öland.

Även en stor del av växtligheten har kommit på plats.

Det sista som vi gjort är monteringen av utomhusbelysningen från in-lite.

Till våren ska vi slutföra projektet och anlägga den nedersta terrassen, när gäststugan är klar.

Inlägget Sommarens projekt dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Fjärilen Amiral har börjat besöka oss flitigt, tillsammans med andra pollinerare, i och med att vi fick stora delar av gatusidans perennrabatt planterad i våras. Amiralen, Vanessa atalanta, är en av våra mest karakteristiska fjärilsarter och förtjänar en närmare titt.

Amiralens utseende är slående med sina svarta vingar som är markerade av ett brett rött band och vita fläckar. Denna kontrastrika färgpalett gör den lätt att känna igen och skiljer den från många andra fjärilsarter. Dess vingspann sträcker sig vanligtvis från 5 till 6 centimeter, vilket ger den ett imponerande utseende när den svävar genom luften.

Denna fjäril är känd för sin långa migrationsresa. Varje år flyger amiralen tusentals kilometer från norra Europa till sydligare områden som Medelhavet och Nordafrika. Denna fenomenala förmåga att överleva och navigera under sådana långa resor har fascinerat forskare i årtionden.

Amiralen är en flitig nectar- och fruktsaftskonsumerare och är ofta att finna på blommande växter som buddleja, lavendel och solrosor. Den är en viktig pollinator, hjälper till att bevara många växtarter.

Under de senaste åren har amiralen stött på hot som habitatförlust och klimatförändringar. Bevarandearbetet är avgörande för att skydda denna vackra fjärils framtid och bevara dess viktiga roll i ekosystemet.

Amiralen är en symbol för skogens skönhet och mångfald. Att bevara dess livsmiljö och respektera dess fantastiska migrationsförmåga är viktigt för att säkerställa att vi fortsätter att njuta av denna majestätiska fjäril i våra skogar och trädgårdar i framtiden. Så nästa gång du ser en amiral sväva genom luften, stanna upp och beundra dess skönhet och överväg det värdefulla bidrag den gör till vår natur.

Läs mer om pollinerare i trädgården!

Inlägget Amiral i vår trädgård dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

När vi tänker på sommaren och utomhusmatlagning, föreställer vi oss ofta solsken, glada skratt, och det ljuvliga doften av grillad mat som fyller luften. För att verkligen lyfta dina grilläventyr till en ny nivå och göra dina rätter minnesvärda, bör du överväga att inkludera kryddor vid ditt utekök. Att odla och använda färska kryddor är ett fantastiskt sätt att förbättra smaken på dina måltider och göra din utomhusmatlagning ännu mer givande.

Skapa en kryddträdgård vid uteköket

Innan vi går in på hur du kan använda kryddor i din utomhusmatlagning, låt oss prata om hur du skapar din egen kryddträdgård vid ditt utekök. Detta är enkelt och givande.

1. Val av Kryddor: Först och främst måste du bestämma vilka kryddor du vill odla. Basilika, timjan, rosmarin, oregano, koriander och persilja är några populära alternativ att överväga. Du kan också inkludera kryddor med en kryddig twist som chili eller mynta för att variera smakerna.
2. Placering: Placera din kryddträdgård nära ditt utekök, så att kryddorna är lättillgängliga när du lagar mat. De flesta kryddor trivs i soligt läge, så se till att de får tillräckligt med solljus.
3. Jord och Dränering: Använd väldränerad jord som är rik på organiskt material. Du kan också överväga att använda upphöjda bäddar eller krukor med god dränering.
4. Vatten och Gödsel: Bevattning är viktigt, men se till att inte övervattna, eftersom de flesta kryddor föredrar att torka ut mellan bevattningarna. Använd naturlig gödsel, som kompost eller organisk gödsel.

Användning av kryddor vid uteköket

Nu när du har din kryddträdgård redo, låt oss titta på hur du kan använda kryddor i din utomhusmatlagning:

1. Grillkryddning: Kryddor är perfekta för att krydda grillat kött och grönsaker. Blanda färskhackade örter som rosmarin och timjan med olivolja och använd det som en marinad eller pensla på grillade rätter för att ge dem extra smak.
2. Såser och Marinader: Kryddor kan ta såser och marinader till en helt ny nivå. Tillsätt färska kryddor som basilika och koriander till din hemlagade tomatsås eller marinad för kyckling eller fisk.
3. Drycker och Cocktails: Örter som mynta och citronmeliss kan användas för att göra uppfriskande sommardrycker och cocktails. Tänk på mojitos, citronverbena-te eller en svalkande gin och tonic med rosmarin.
4. Sallader och Salladsdressningar: Färska örter är utmärkta tillskott till sallader. De kan också användas för att göra egna salladsdressningar med en unik smakprofil.
5. Kryddsmör och Kryddoljor: Kryddsmör med örter som vitlök och persilja är en perfekt partner till grillat kött eller majs. Du kan också göra din egen kryddolja genom att blanda olivolja med örter och chili för att använda som doppning för bröd.
6. Efterrätter: Örter kan också användas i efterrätter. Tänk på att strö färsk mynta på jordgubbar eller lägga till lavendel i glass för en subtil smak.

Att odla och använda kryddor vid ditt utekök är ett fantastiskt sätt att förbättra smaken på dina grillade rätter och ge dem en touch av fräschör och kreativitet. Det är också ett roligt och givande sätt att ansluta till naturen och njuta av dina utomhusmatlagningsupplevelser ännu mer. Så, varför inte komma igång med din egen kryddträdgård och börja utforska de spännande smakvärldarna som kryddor har att erbjuda? Dina smaklökar kommer att tacka dig.

Mer om Uteköket

Inlägget Odla kryddor vid uteköket dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Trädgårdsland hör till i en trädgård tycker jag. I Lövestad har vi ett trädgårdsland, som jag tyvärr inte riktigt hunnit ägna mig så mycket åt som jag skulle vilja. Det ska bli ändring på det nu, när vi ändå har grävt upp i stort sett hela trädgården.

Det jag tänkt börja med redan nu är att planera vad vi ska odla i trädgårdslandet. För att göra det enkelt för mig så väljer jag några lättodlade grönsaker uppblandat med ett och annat som jag inte odlat tidigare. Vi har redan en del återkommande grönsaker som vi odlar i trädgårdslandet redan nu. Rabarber naturligtvis och delikatessen sparris, som vi satte för ett par år sedan och som vi nu kan börja skörda så smått. Sen har jag naturligtvis min morfars jordärtskockor, som jag trodde jag förlorat, men som kom med jätteskörd i fjol från kvarglömda knölar. Jag får inte glömma, vi har ju även har kronärtskocka från frö vi köpt i Spanien.

Fröer till vårt trädgårdsland

Mangold gillar vi att äta under sommaren, så där tar jag både den röda ‘Rhubarb chard’ och den vita ‘Zilver 2’,

Även olika slags ärtor och bönor är gott på grönsakstallriken, så bland bönorna blir det brytbönan ‘Provider’ och stångbönan ‘Neckargold’.

Bland ärtorna blir det naturligtvis sockerärtor ‘Oregon Sugar Pod’ och den låga ‘Norli’.

Till detta tänker jag att det kan passa bra med en extra tidig morot ‘Jeanette F1’. Jag har än så länge inga ambitioner att odla för någon vinterförvaring, utan nöjer mig med något jag kan äta över sommaren.

Bland rotfrukterna kommer vi dessutom odla rödbeta ‘Detroit 2’, palsternacka ‘White Gem’ och naturligtvis rädisor ‘French breakfast’.

Något annat som jag tycker är perfekt att odla och som ger riklig skörd är Squash. Där jag väljer sorten ‘Diamant F1’, men jag ska i år även testa sorten ‘Soleil’.

Förra året odlade vi gurka och det gör vi även i år, sorten ‘Conny F1’, som ger små frukter, ca 10 cm långa. För skoj skull vill jag även testa djungelgurka, som bara blir 2-3 cm stor.

Jag ska i år också testa och odla pumpa. Här är jag fullständig novis, men jag väljer att prova ‘Musquee de Provence’.

Ett par olika sallader provar vi, plocksalladerna ‘Lollo Rossa’ och ‘Salad bowl rossa’, samt isbergsalladen ‘Calmar’. Jag är också lite nyfiken på portulak, som jag aldrig odlat.

Något som vi odlat under några är svartkål, som jag använder och gör en delikat pastasås på, tillsammans med lök. I år kommer vi att odla ‘Nero di Toscana’.

Tomat ska vi naturligtvis odla, både sorter som vi köpt i Spanien men dessutom sorterna ‘Roma’ och ‘Moneymaker’. Bland de spanska sorterna kommer vi att så ‘Corazón de buey’, som kanske egentligen passar bäst för växthus. Men vi testar.

Persilja slätbladig ‘Gigante dÌtalia’, krusbladig ‘Moskrul’ och dill ‘Mammut’ är ju ett obligatorium.

Slutligen ska vi testa lök i år, scharlottenlök ‘Red Long of Tropea’ och purjolök ‘Bulgaarse Renzen’.

Sen får vi se, det kan bli mer i vårt trädgårdsland!

Inlägget Nu planerar jag årets sådd i vårt trädgårdsland. dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Prunus spinosa, slån, är en av de växter som ingår i min serie artiklar om växter som ligger rätt i tiden. Det handlar om växter som bidrar till en hållbar trädgård där ditt miljöavtryck blir så litet som möjligt. Din trädgård kanske till och med bidrar med något positivt för miljön. De har dessutom fördelen att de är lätta att odla, med minimal skötsel.

Slån är en buske som hör till samma släckte som plommon, körsbär, mm. Den blir omkring två meter hög och växer ofta i stora, täta, nästan ogenomträngliga snår. De vassa tornarna bidrar till dess ogenomtränglighet. Bladen som är ganska små, ca 2-5 cm långa, kommer oftast inte förrän efter att den blommat, vilket den gör i maj-juni med små vita blommar. På våren kan man se slån täckta med blommor som vita skyar i landskapet. Frukten är rund och liknar ett blåbär, men med en mycket kärv smak, som blir sötare när de fått frost. Om det inte hunnit bli en ordentlig frost, så kan man plocka bären och sen lägga dem i frysen, för att få fram sötman. Det är dock en fördel att skörda sent som möjligt, så att de hinner bli fullmogna. Av bären kan man göra saft eller använda till likör.

Slån växer i hela Götaland i i stora delar av Svealand. Den är vanligast i kustområden, men växer även i inlandet, vanligen i skogsbryn och öppna marker. På betesmarker med betande kor blir buskarna ofta små och förkrympta, då de är omtyckta av korna.

Slån är ingen vanlig trädgårdsväxt, men förutom att vi kan använda frukten är de omtyckta av fåglar och smådjur, som boplatser i det ogenomträngliga grenverket. Många fågelarter äter också gärna slånbär.
Det finns namnsorter som odlas som trädgårdsväxter t. ex. ‘Plena’, som har en fylld blomma, ‘Rosea’ som har rosa blommor och ‘Purpurea’, purpurslån , med rosa blommor purpurfärgade blad.

Inlägget Växter för din trädgård – slån dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Jag har precis slutfört ett skissprojekt i Skurupstrakten. Det var ett utkast, eller en s.k. konceptskiss till en trädgård/park.

Ett spännande uppdrag, där jag som underlag använde flygfoton kompletterat med observationer och uppmätning på plats. Detta första utkast har som syfte att i grova drag få grepp om ytorna och hur de kan användas.
Jag hoppas detta skissprojekt kan leda till en fortsättning där jag i skissförslag jobbar mer med detaljerna och materialen. Detta ska sedan resultera i arbetsritningar för de anläggare som ska anlägga trädgården.

Det är en arbetsgång som jag oftast använder när jag planerar trädgårdar. Det säkerställer att man inte tappar något på vägen och gör processen så enkel och billig som möjligt. Om du är intresserad så kan du läsa mer på dessa sidor om trädgårdsdesign.

Till detta skissprojekt gjorde jag även ett första belysningsförslag, som illustrerar hur en belysning skulle kunna se ut med in-lite LED-lampor.

Inlägget Skissprojekt i Skurupstrakten dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Jag har gjort en första plan för trädgården i Lövestad, som jag håller på att återuppbygga. Den ska delvis knyta an till den gamla trädgården och dels till egna tankar.

Hållbarheten i min plan för trädgården i Lövestad

Jag vill experimentera med att åstadkomma en hållbar trädgård, lite enligt de tankar jag skrivit om tidigare. En stor del av trädgården upptas av trädgårdsland, där jag tänker mig att odla en stor del av behovet av grönsaker under sommarhalvåret och in på hösten. Jag tänker odla i förhöjda bäddar av trä som jag snickrar ihop själv och ytbehandlar med linoljefärg, blandad med tjärolja.
Naturligtvis ska allt avfall i trädgården komposteras, liksom en stor del av köksavfallet. Jag tänker mig bygga tre behållare för tre olika “generationers” kompost. De bygger jag även i trä, ytbehandlat med linoljefärg.
Trädgårdslandet innehåller även bärbuskar och fruktträd. Jag tänker även plantera olika fruktbärande buskar i resten av trädgården, som kan vara till glädje för mig själv, men även för fåglar, mm. Jag tänker nyponros, häggmispel, hassel, slån och aronia. Förutom det redan befintliga valnötsträdet kommer jag i trädgården att plantera äppleträd, sur- och söttkörsbär, mullbär, kvitten och plommon.

Jag använder naturliga och vattengenomsläppliga material i gångar och uteplatser, som singel och tegel. Som kantsten mellan singel och planteringsyta använder jag befintlig fältsten, d.v.s. “kullersten”. En del uteplatser hårdgöra jag inte alls. Gräs tycker jag fungerar utmärk för min del som underlag för en sittplats. En del gräsytor vill jag ha, just därför att de fungerar som uteplatser för mig, men en stor del som jag först tänkt ha gräs på har jag gjort om till äng. Det gynnar alla möjliga insekter.

Regnvatten från den norra sidan av huset låter jag till största delen rinna ner på en yta, som jag lägger kalkstenshällar på. De lutar svagt så att vattnet rinner vidare ner i en plantering med fuktälskande växter.

Uterummen i trädgården

Min plan för trädgården är att det ska finnas många olika platser att vara på. Vår favoritplats har länge varit verandan, som ligger i norr, men som ger en vidunderlig utsikt över landskapet. Vår andra favorit har blivit den del av trädgården som ligger mot norr och väster och som vi börjat kalla “nedre terrassen”, även om det bara skiljer en halv meter från resten av trädgården. Denna del hör till den mark vi köpt till för att få plats med bl.a. reningsverket. Vi behåller naturligtvis den gamla uteplatsen på den “övre terrassen” närmare huset.
Dessutom tillkommer en ny uteplats, öster om huset, där vi hoppas äta många frukostar framöver, med utsikt över trädgårdslandet.

För att kunna använda trädgården under så stor del av dygnet som möjligt använder jag LED-lampor, där det behövs, som styrs av solljuset och timer.

Inlägget Min plan för trädgården i Lövestad dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Som en skogsklädd oas höjer sig Lövestads åsar över åkrarna, ett par kilometer från Lövestad by. På sommaren bildar bokarna en grönskimrande, högstammig pelarsal. Och under försommaren doftar den av ramslök, som växer rikligt här tillsammans med lundarv och gulplister, På vintern kan marken ”koka” av stora flockar med bofinkar och bergfinkar som äter sig mätta på bokollon. Även vildsvin och rådjur söker också skydd och mat under träden.

För ca 15 000 år sedan drog sig inlandsisen tillbaka och vattnet forsade fram i isens sprickor. Isälven lämnade sten, grus och sand bakom sig och lade grunden till Lövestads åsar. Området har framför allt använts som betesmark eftersom marken var svårbrukad i sluttningarna.

“Massastenen” på Lövestads åsar

Den ljusa, betade lövskogen var ett populärt tillhåll för ortsbefolkningen i slutet av 1800-talet. Här låg en dansbana med jordgolv och den levnadsglade kyrkoherden och hans kompanjoner festade gärna till i skydd av skogen. Den märkliga ”massa-stenen”, högs av Nils Nilsson och är den enda som finns på annan plats utanför hans lustgård i Hallsberg. Stenen har troligen blivit rest den 20/4 1894.
Stenen restes av den levnadsglade prästen, som var verksam som kyrkoherde i Lövestad och Fågeltofta socknar i slutet av 1800-talet. Han hette Per J. Gussenius och var född 1852 på Gussagården i Mörrums socken i Blekinge. Han dog 1907′
Det finns en hel del berättelser om denna sten med anknytning till prästen Gussenius. Bland annat berättas det att han träffade sina närmaste vänner på den plats där stenen är rest och att det då dracks brännvin från en brännvinskagge som dessförinnan hade gömts i marken.

Idag växer det mest bok av samma ålder på Lövestads åsar. Målsättningen är att det i framtiden ska växa bok, skogslönn och alm, ungt och gammalt om vartannat. Här ska finnas tät skog varvat med ljusa gläntor. Döda och döende träd ska få ligga kvar och skapa livsrum för svampar, insekter och fåglar.

Inlägget Lövestads åsar dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Projektet i Bjärred är snart klart. Det är lite smådetaljer kvar att komplettera, men en paus får göras medan husets fasader renoveras av byggmästaren.

Kalkstenen tog många månader att få på plats, men det var värt det. Ingen betong användes, utan kalkstenen klamrades mot de bakomvarande T- och L-stöden. Ett gediget arbete utfört av Ölands stenteknik, med många års erfarenhet av stenarbeten av olika slag. Här kan ni läsa om ett tidigare stadium i projektet då Ölands stenteknik som bäst jobbade mer murarna.

Det var skönt att få plantorna på plats, levererade från Wallström plantskola. Det var mycket storbladig buxbom, idegran och lavendel. En duktig odlare, med bra kvalité på sina växter och som dessutom kan fixa fram det han inte själv odlar.

Inlägget Projektet i Bjärred snart klart! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Våren 2022 i Lövestad började med häckplantering, som ersättning för den gamla hagtornshäcken och syrenerna.

Våren 2022 började med att förbereda för häckplantering och även längre fram grässådd. Vi började med att fräsa hela ytan och få bort så mycket rötter och sten som möjligt. Innan fräsning hade jag det tunga arbetet att återställa stenmurarna, som bitvis raserades när vi grävde ner avloppet och reningsverket. Ett tung jobb att göra för hand, men med hjälp av spett och två gamla järnrör fick jag bit för bit stenblocken baxade på plats.

När alla ytorna var frästa och klara var det dags för själva häckplanteringen. Vi hade valt bok, Fagus sylvatica, barrotsplantor i storlek 100-120 cm, som jag införskaffat från Wallströms plantskola. Jag gillar bok som häckväxt. Den går att göra båda hög och låg. Väljer man att göra häcken hög, så får den en stabil stam, som inte riskerar att blåsa omkull. Dessutom sitter största delen av de vackert kopparröda bladen kvar över vintern.

Under året växte sedan plantorna till sig, men tyvärr råkade vi ut för att mullvaden gillade att göra gångar mellan plantorna. Det var ett 30-tal plantor som, trots intensiv jakt, inte tålde det. Mullvaden äter inte rötterna, till skillnad från sorken, men rötterna friläggs och torkar. Det var ett 30-tal plantor som trots intensiv jakt och riklig vattning, inte tålde det. De fick vi ersätta under följande höst.

Inlägget Häckplantering i Lövestad dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Under hösten 2021 hade turen kommit till nytt reningsverk i Lövestad. Vi hade i många år klarat oss med en mulltoa, ett prövande äventyr med många problem.

Det nya reningsverket krävde så mycket plats att vi var tvungna att köpa till mer mark till vår lilla tomt på bara ca 260 m2. En affär som tog sin tid, inte minst beroende på Lantmäteriets årslånga handläggningstid.

Reningsverket innebar också att vi fick gräva upp stora delar av trädgården. Det sörjde jag dock inte så mycket, den var gammal och förvuxen. Tvärt om fick jag möjlighet att forma trädgården efter eget huvud, men ändå med hänsyn tagen till vad som har funnits vid huset, kanske ända sedan det byggdes på 1880-talet. Min utgångspunkt är att trädgården i slutänden inte ska se nyanlagd ut. Jag vill också göra trädgården så hållbar som möjligt. Det innebär att jag väljer lösningar och växter som gynnar ”småfylet” lika mycket som mig själv. Mer om trädgården i ett senare skede.

Nytt reningsverk från Uponor

Jag valde att installera ett reningsverk från Uponor och arbetet utfördes av, Brunns & Energiborrning SK Tranås AB. Det är samma firma som även utförde brunnsborrningen året innan. Samtidigt som de grävde ner vårt reningsverk, passade jag på att låta dem justera höjder, mm, på den nya marken så att den bättre anslöt till den gamla tomten. De fick också gräva upp gamla syrenbuskar och en hagtornshäck som glesnat alldeles för mycket. Jag ser verkligen fram emot att under kommande år bygga upp trädgården på nytt. Vi plockade, som väl var, även bort en gammal björk, som visade sig var fullständigt upprutten “inombords”. En parkeringsplats som legat på andra sidan huset flyttade vi också, så att det i framtiden blir lättare vid den årliga tömningen av reningsverket.

Det var en fröjd att få köra den gamla mulltoan till tippen och att få installera en ny vattentoalett.

Inlägget Nytt reningsverk i Lövestad dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Benestads backar blev 1961 naturreservat, för att skydda ett område som har ett mycket stort geologiskt och botaniskt värde. Av en tillfällighet körde vi förbi i fredags, vilket vi gjort många gånger förr, utan att lägga märke till skylten, som hänvisar till naturreservatet. Vi bestämde oss för att köra hit under söndagen, vilket vi också gjorde. Benestads backar visade sig vara väl värda besöket.

Naturreservatet ligger på den branta sluttningen på Fyledalens norra sida. Speciellt för Benestads backar är förekomsten av kalktuff. Kalktuff bildas genom att svårlöslig kalciumkarbonat fälls ut då vatten tränger ut i markytan. Kalktuff har brutits i århundraden och det är bara små rester av den ursprungliga bildningen som finns kvar i sluttningen. Kalktuffen har använts som byggnadssten i minst tolv skånska kyrkor och för kalkbränning. Ruiner av en kalkugn i reservatets sydvästra hörn påminner om verksamheten som upphörde omkring 1870.

Speciellt är också de för landet ovanliga vegetationstyperna ”extremrikkärr” och ”stäppartad torräng”. I Benestads backar kan man finna arter som fyreggad johannesört, luddunört, vattenmynta, slåtterblomma, tagelsäv, knappsäv och sileshår. Man hittar även majviva, tätört, kärrtistel, kåltistel och hampflockel. Området är också rikt på orkidéer.

På backarnas torra partier, med sina stäppartade torrängar, kan man finna jordtistel, timjan, väddklint, brudbröd, småfingerört, fårsvingel, gulmåra, rödklint, knölsmörblomma, bockrot och puktörne.

Reservatets fauna är artrik. Den höga kalkhalten i marken gynnar bland annat flera snäckarter. Fjärilsfaunan är särskilt artrik och innehåller flera utrotningshotade arter.

Inlägget Benestads backar dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Under våren 2021 var det dags för kalkning av väggarna i vårt Lövestad. Vi hade redan under sommaren 2020 målat fönster. Skaffade en byggställning så att vi till och med kunde måla vindsfönstren, något vi inte gjort på flera år.

Jag hade redan för ett par år sedan kalkat väggarna, men totalt misslyckats. Efter första kraftiga regn låg kalken i rabatten nedanför väggen. Felet jag gjort, lärde jag mig, var att göra kalken alldeles för tjock.

Nu började jag med att stryka väggarna med enbart kalkvatten. Det är kalklösning där kalken har fått sjunka till botten. Det vatten som man sedan kan slå av är så kallat kalkvatten. Märkligt att måla med. Det känns som när man var liten och låtsades måla – med enbart vatten. Men trots allt ger denna tunna vätska ett svagt skimmer av vitt och på denna yta kan man sen göra nästa strykning med tjockare kalklösning. Jag använder så kallad kulekalk, inköpt på Tranes Handelskompani, som levereras som en tjock pasta, vilken blandas upp i vatten till lagom konsistens.

Efter tre strykningar var jag nöjd med resultatet. Det är möjligt att vi om ett par år kompletterar med ytterligare strykningar.

De nykalkade väggarna gav anledning ett testa en ny belysning från in-lite, som vi tror kan bli väldigt bra. Det är ett smidigt och bra belysningssystem, som jag kan leverera till mina uppdragsgivare. Se mer i min utebutik. Det blev endast en tillfällig och improviserad installation, som vi kommer att göra mer permanent längre fram, när vi lagt ner nytt avlopp till huset och därmed får anlägga ny trädgård i denna del av tomten. Till det återkommer jag strax.

Se hur vi borrade efter vatten i hösten 2020!

Inlägget Kalkning av väggarna i vårt Lövestad dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Nu är det dags för brunnsborrning i vårt Lövestad, efter att den gamla brunnen sinat. Häng med och följ arbetet med det och mycket annat i vårt Lövestad.

Vårt hus strax utanför Lövestad köpte vi för 30 år sedan. Då var det en ruin, med sönderslagna fönster, nerrasad puts, inget vatten, inget avlopp, ingen el. Trädgården var så övervuxen att man knappt såg huset från vägen. Bit för bit började vi att renovera det. Vi knackade ner all putsen, både in och utvändigt och putsade om huset på nytt. Vi bröt upp de gamla golvbrädorna, grävde ut jord mellan golvreglarna och la dit isolering i stället. Samtidigt drog vi in nya elledningar och la nytt furugolv. Väggarna målade vi med limfärg, för att inte riskera att fukt blev instängd, utan kunde röra sig fritt in och ut genom väggarna. För tack och lov hade vi inte problem med mögellukt och vi tänkte inte heller vara orsak till det.

Sedan gick några år, då vi hade annat som vi vart tvungna att koncentrera oss på. Det gjorde att vårt Lövestad inte riktigt fick den omsorg det förtjänade, för vi stormtrivs att vara där, speciellt på sommarhalvåret.

Nu har däremot tiden för vårt Lövestad (eller Love-stad, som byalaget säger) kommit igen och det vi inte gjorde vid den första renoveringen det ska vi göra nu. Vi ska dessutom ta ett rejält tag i trädgården. Jag hade tänkt att ni skulle få följa med på resan i vårt Lövestad.

Brunnsborrning

Det började egentligen i hösten 2020. 2018 hade vår grävda brunn sinat mitt under torrsommaren. Nu var det dags att åtgärda det och vi engagerade Brunns & Energiborrning SK Tranås AB att hjälpa oss med det.

För att få säker tillgång på vatten hade man i omgivningar fått borra till 70 meters djup, det skulle kosta ca 75 000 kronor. Vi började borra. Det är intressant att följa hur jordarterna ser ut på olika djup, från ett tunt lager matjord, till sand, till blålera, och slutligen till skifferberg. Efter 50 meter fick vi rikligt med vatten. För säkerhets skull borrade vi ytterligare 10 meter. Vi fick gott om gott vatten, som förmodligen aldrig kommer att ta slut för oss. Brunnsborrning i vårt Lövestad var lyckat och notan gick på ca 65 000 kronor – trevligt med företag som håller vad de lovar och mer därtill och till lägre kostnad.

Brunnsborrningen gav anledning att påbörja en ny trädgård på denna sida av huset. Det ser vi fram emot att påbörja under kommande år.

Inlägget Brunnsborrning i vårt Lövestad dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Nu har snart 2021 gått till ända och man kan börja se fram emot 2022. Ett år som jag hoppas kan ge många spännande projekt. Jag vet redan nu att jag i varje fall har två nya projekt, som jag under 2021 gjorde utkast till. De ska nu tas vidare till ett mer utarbetats skissförslag. Därefter kommer jag att ta fram arbetsritningar för att slutligen svara för projektledning i samband med anläggning.

Projekt i Bjärred

Det ena projektet ska påbörjas direkt efter nyår och målet är att om möjligt ha trädgården färdig till sommaren. Det är en ganska stor, långsträckt tomt, med nivåskillnader som tas upp med två terrassmurar. Förmodligen kommer vi att använda L-stöd, som kläs in med corténstål. Bostadshuset är nybyggt av Dast AB och har en ganska stram arkitektur, som i varje fall delvis kommer att återspeglas i trädgården.

Projekt på Bjärehalvön

Det andra nya projektet är en byggnad som är mer “lantligt”, traditionell till sin karaktär, och som ligger placerad i jordbruksbygd. Även detta hus kommer att byggas av Dast AB. Här har vi tagit vara på de kvaliteter som finns på tomten i fråga om äldre uppvuxen vegetation. Även här ska vi under 2022 gå vidare med skissförslag, för att sedan upprätta konstruktionsritningar och leda projektet till färdig trädgård. Detta nya projekt förväntas vara färdigt någon gång under 2023.

Så även 2022 ser ut att bli ett spännande och bra år!

Gott Nytt År!

Inlägget Nya projekt dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Det börjar röra sig framåt i villaprojektet i Bjärred. Kalkstensmurarna börjar komma på plats och planen är att de ska vara klara till jul. Poolen på den översta terrassen är förlängd och väntar på montering av olika detaljer, cover, mosaik, mm. Vi har även schaktat för en byggnad i anslutning till poolen, som ska innehålla duschutrymme och förråd för trädgårdsmöbler mm. Gjutning av grund är planerad till nästa vecka och på snickeriet byggs väggarnas stommar upp, för att efter gjutningen monteras färdiga.

Kvar på murarna är att göra trapporna, med vilplan, samt att lägga krönplattor på alla murarnas översidor.

Utkastet till trädgården kan ni se på min referenssida och här är från ett tidigare stadium i projektet, när bara T-stöden monterats. Då var det nog många som undrade vad det skulle bli av detta. Men nu, när det börjar röra sig framåt är det många förbipasserande som ger stensättaren ros för hans fina arbete.

Inlägget Det börjar röra sig framåt! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Under förra veckans resa till Marbella passade jag på att göra ett studiebesök på en plantskola. Här hittade jag lite andra växter än jag är van vid. Just denna plantskola hade allt från inomhusväxter och “sommarblommor” till jättestora träd.

En del växter kände jag igen, även om jag inte använder dem, för att de hos oss är inomhusväxter, t. ex. myrten. som jag däremot aldrig sett blomma tidigare.

Jag hittade en växt som jag förmodligen inte hittat utan dess doft – jasmin, med en liten anspråkslös vit blomma, men med en ljuvlig doft. Namnet jasmin förväxlas ofta med schersmin, som är också den är en vitblommande buske, som går bra att odla i vårt klimat, vilket inte jasmin klarar.

Andra växter går lika bra att odla här som där, t. ex. järnek.

Favoritväxten, när det gäller träd, är nog olika former av palmer och det är inte bara småplantor. Naturligtvis är även olika former av citrusträd omtyckta både i trädgårdar och som gatuträd.

Och slutligen, naturligtvis, Olivträd! Man förvånas över att så stora träd kan klara sig med så liten rotklump.

Tyvärr blev det inte mer än ett studiebesök på en plantskola, men vem vet, det blir kanske fler!

Jag gjorde ett resa till Marbella för ett par år sedan. Då besökte jag en spännande park, Alameda Park, som är väl värd ett besök men som jag inte han med att besöka denna gång.

Inlägget Studiebesök på en plantskola. dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Nu är vi på gång och bygger kalkstensmurarna på villa projektet i Bjärred. Efter sommaruppehåll, mm är nu muraren från Ölands stenteknik på plats och kallmurar murarna, d.v.s. lägger dem utan cementfog. Ett tungt jobb, att för hand lägga alla stenblock på plats och med stålklammer fästa dem mot L-stöden. Men det blir snyggt!

Inlägget Kalkstensmurarna på gång! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Nu är alla stödmurar på plats i villaträdgården i Bjärred. Dessutom är trapporna gjutna. Allt gick smidigt tack vare ett gott samarbete med Otto Nilssons Byggnads AB och D&P anläggning.

Det är nog många som undrar vad det ska bli av detta, men vad de inte vet är att alla betongelement ska kläs med kalksten från Öland. Den första lasten sten kom i dag, ca 39 ton, och ska följa av ytterligare tre fulla lastbilar med släp. Förhoppningen är att sättningen ska påbörjas innan semestrarna och slutföras under hösten.

Under tiden bygger vi om poolen, för att sedan bygga ett förråds och duschutrymme på översta terrassen. Mer om detta senare. Egentligen längtar jag efter att få påbörja planteringen, men det dröjer länge tills dess. Kanske under senhösten.

Inlägget Alla stödmurar på plats! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Vi har under det gångna året lärt oss att vistas utomhus lite mer än tidigare och med en bra utomhusbelysning kan vi utnyttja trädgården ännu längre under sena kvällar – ja till och med nätter. In-lite erbjuder en lågvoltsbelysning, på 12 volt. Då kan du låta belysningen vara tänd hela natten, utan att behöva bekymra dig för energiförbrukning och kostnader. Dessutom kan du själv utan risk göra installationen.

Med en planerad, bra utomhusbelysning får du dessutom en mysigare utomhusmiljö, där du och dina vänner gärna dröjer sig kvar länge. En sådan belysning blir också till glädje när man befinner sig inomhus. Fönstren blir på kvällen inte bara svarta hål, utan bjuder på en attraktiv upplevelse av trädgården. Samtidigt som trädgården blir oattraktiv för objudna ”gäster”.

Med in-lite belysningssystem blir det enkelt att skapa en bra utomhusbelysning. Systemet innehåller ett smart kontrollsystem, så att du enkelt kan styra din belysning via en app i telefonen. Förutom en mängd olika armaturer innehåller systemet allt installationsmateriel du behöver, kablar, mm.

Armaturen består, i huvudsak, av fyra olika grupper:

Markspotlights, som är infällda i marken. Det kan vara i ett trädäck, gräsmattan eller ien stensättning. Dessa är tåliga armaturer, som du till och med kan köra över med bilen utan att de går sönder.

Stående lampor, eller så kallade pollare.

Spotlights, där du kan rikta ljuset mot det du vill belysa.

Vägglampor, som kan sättas på en vägg, eller på ett plank.

Alla armaturerna är gjord av aluminium, som har lång livslängd.

Mer information om in-lite utomhusbelysning hittar du i min utebutik!

Inlägget Bra utomhusbelysning dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Snart dags för nedersta terrassmuren i projektet i Bjärred. Det har varit en del gjutning av mellanmurar, som ska slutföras under veckan.

Det är mycket “pysslande” med gjutformar för murarna i synnerhet den svängda muren, som fick byggas på backen, för att sen lyftas på plats med kran. Formarna måste dessutom vara starka. Vi räknade ut att det går åt 4-5 ton betong bara till den svängda muren.

Än så läng så känns arbetet mer som byggnadsarbete och mindre som trädgårdsanläggning. Jag ser fram emot att få kalkstenen på plats och för att sen kunna plantera till hösten.

Se tidigare inlägg:

2021-03-23 Äntligen igång!

2021-04-09 Andra stödmuren på plats!

Inlägget Snart dags för nedersta terrassmuren dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Japanska trädgårdar är fascinerande. De är så olika våra trädgårdar, men det finns ändå ett släktskap med vår egen kultur. Kanske är det materialkänslan och det enkla renodlade uttrycket som är den gemensamma nämnaren i japansk formgivning och skandinavisk funktionalism.

Det japanska sättet att använda materialen, vattnet, stenarna, mossan och växterna är tilltalande och rogivande. Det vittnar om stor materialkännedom och respekt för de olika materialens kvalitéer och egenheter.

Vikten av funktion och framför allt koncentration kommer till uttryck i t. ex. teceremonin och den byggnad och trädgård där den försiggår. Trädgården får dig att fokusera på det du för tillfället ägnar dig åt. Den gynnar vad vi i dag, med en modern term kallar för mindfullness, att vara närvarande i nuet.

Här är en kort introduktion till den japanska trädgården, publicerad av Japans utrikesdepartement.

I skriften nämns miniträdgården och “karesansui”, en rolig form att trädgård, om man inte har någon “riktig” trädgård. Här nedan en filmsekvens om en annan metod att skapa hela landskap.

Slutligen, om ni vill veta mer om japanska trädgårdat – kolla Monty Dons resa bland japanska trädgårdar, som nu går på svt-play, fram till 28 december 2021

Inlägget Japanska trädgårdar dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Bygg ditt utekök i sommar! Ta vara på sommaren och din trädgård och lev ett härligt uteliv, med början tidigt i vår och till lång fram på hösten. Tillsammans med familjen kan du vara ute och laga mat och grilla.

Hur ser din ideala grillplats ut? Räcker det med en grill, eller vill du ha ett mer eller mindre stort utekök, med allt du behöver på plats? Med Contura Steels svensktillverkade utekök kan du skräddarsy ditt utekök helt efter dina önskemål!

Du kan få köket med kolgrill, som har gjutjärnsgaller eller med en gasolgrill. Du kan till och med komplettera med kokplatta för potatisen.

Arbetsytan kan du få stå stor du vill och med diskho med kran som har en Gardena koppling, för enkel anslutning till trädgårds­slangen.

Under bänkskivan, som är av rostfritt stål eller svart granit, kan du välja att ha hyllor, skåp eller lådor. Här förvarar du av allt du behöver i ditt utekök. Alla enheter är försedda med hjul på ena sidan och handtag på den andra för att lätt kunna flyttas. Du kan dessutom få en massa smarta tillbehör som kylbox, skärbrädor, väderskydd, mm.

Uteköket tillverkas i Blekinge, medan de högkvalitativa kol- och gasolgrillarna är av det kanadensiska märket Napoleon.

Allt kan du se och beställa i min utebutik. Och du kan dessutom få hjälp med planeringen, så att du i sommar får ditt optimala utekök.

Inlägget Ditt utekök i sommar! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Projektet med villaträdgården i Bjärred rör sig framåt och nu är andra stödmuren på plats. Det har blivit lite mer plats att röra sig på för maskinerna. På tisdag i nästa vecka ska murarna mellan de båda murarna gjutas. Under följande veckor ska den tredje och sista stödmuren sättas på plats, samt trappor gjutas. Därefter är det dags klä alla murar och trappor med kalksten, från Öland. Det kommer att ta resten av tiden fram till sommaren och förmodligen en bit in på hösten också.

Än så länge är vädret någorlunda med oss, även om det blåser kraftigt i dag.

Inlägget Andra stödmuren på plats! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Äntligen igång med anläggning av villaträdgården i Bjärred, som jag gjorde ett skissförslag till, under våren 2020. Efter tre månaders uppehåll och byte av entreprenör, har vi börjat bygga den översta av tre stödmurar. Vi använder stödmurselement från Starka, som vi sedan kommer att klä med kalksten från Sjöström Stenförädling AB, på Öland. De murar vi nu sätter väger 4,8 ton och är fyra meter höga, men bara två och en halv meter kommer att synas ovan mark. Resten är under mark för att säkra stabiliteten. Eftersom alla stödmurarna redan är levererade är det trångt om utrymme på tomten, men anläggarna manövrerar sig skickligt runt problemen.

Det är Otto Nilssons Byggnads AB och D&P anläggning som står för arbetet. De valde vi för att de från första början var engagerade och noggranna.

Efter det första utkastet har det gjorts en mängd olika ritningar. Exempelvis är vart och ett av stödmurarna, sammanlagt 48 stycken, måttsatta i relation till anläggningens mittaxel.

Inlägget Äntligen igång! dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Trendspaning 2021 handlar egentligen lite om något som man kunde ana vid denna tiden redan för ett par år sedan. Detta något handlar om att vi vill vara mer ute i naturen. Något som har accentuerats under det gångna årets pandemi. Naturen och den egna trädgården har blivit en plats man vill vistas i och det kommer att vara så även efter att pandemin en gång är över.

Vi kommer att vilja leva ett hälsosamt liv utomhus, gärna tillsammans med familj och vänner. I och med att vi vill vistas mer utomhus blir naturen och dess välbefinnande viktigt för oss. Med andra ord vill vi att vår miljö och våra aktiviteter ska vara miljömässigt hållbara. Vi vill också uppleva och lära oss mer om naturen och vår trädgård. Detta tar sig bland annat uttryck i att vi börjar odla frukt och grönt för husbehov. Om än inte i den verkligt stora skalan, så i varje falls så mycket att det ger den lyxiga känslan av att kunna använda egenodlade kryddor, eller äta tomater från de egna odlingarna. Vi bygger kompost och ser till att våra odlingar blir hållbara.

Vi äter och lagar till vår mat utomhus. I skogen har vi med oss matsäck, eller så har vi med oss spritköket och lagar till och äter maten tillsammans med vänner. I trädgården umgås vi på uteplatsen. Tillsammans med familj och vänner lagar vi till maten på grillen, eller i uteköket.

trendspaning 2021 – växter vi odlar i vår trädgård:

• Tomater
• Timjan
• Hassel
• Squash
• Ringblomma
• Rosmarin
• Salvia
• Ärtor

Det är inte bara mitt på dagen vi är utomhus. Man vill förlänga dagen och vara ute tills solen går ner. Det är viktigt att platsen man vistas på vetter åt rätt håll, så att man kan ta tillvara solens sista värmande strålar. Är man ute i skogen kanske man sover över i en hängmatta.

Inlägget Trendspaning 2021 dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Den historiska Enghaveparken, på Vesterbro i Köpenhamn har förvandlats till Köpenhamn största klimatprojekt. Enghaveparken anlades 1928 som ett andningshål för arbetarbefolkningen i det fattiga och mörka Vesterbro. Den var en neoklassisk anläggning med geometriska axlar, spegelbassäng, lekplats och scen.

Med dagens klimatförändringar, med skyfall, har det funnits anledning att ompröva parkens funktioner och Enghaveparken har därför utses att vara en del i planen att åtgärda problemet med översvämningar i samband skyfall. Parken har förvandlats till ett stort klimatanpassningsprojekt, med kapacitet att ta hand om och buffra 22 600 m3 dagvatten.

Den stora gröna parken är inhägnad och skyddad från omvärlden och är som ett slutet universum med sin egen poetiska, frodiga och äventyrliga värld. Parkens alléträd skapar rum, ett rum för varje funktion; Entrén, Vattenträdgården, Rosenträdgården, Multibanan, Scenplatsen, Lekplatsen, Biblioteksträdgården.

En del av parkens rum har sänkts ner, så att de kan samla vatten under skyfall. En ny vall har byggts runt parken som kan hålla kvar regnvattnet vid mycket stor nederbörd. När det inte regnar kan vallen användas för lek och som sittplatser.

Carlsberg Staden, en del av Vesterbro, är avrinningsområde för Enghaveparken. Det innebär att allt regnvatten som faller här naturligt rinner som ytvatten mot Enghaveparken. Under normala nederbördsförhållanden leds allt takvatten från Carlsberg Staden in i parken till en 2000 m3 stor underjordisk bassäng. Detta vatten kan tappas som vatten för sopmaskiner och vattning av stadens träd. Denna återvinning ger en besparing i användningen av rent dricksvatten. Det återstående samlade vattnet renas till en så ren kvalitet att det kan återanvändas för lek och upplevelse i trädgården.

Lokalt skydd mot skyfall

Enghaveparken har, som sagt, byggts om så att den som mest kan buffra 22 600 m3 regnvatten. För att göra plats för dessa stora mängder vatten och samtidigt förbättra parkens fritidsfunktioner är Multibanan, Rosenträdgården och Vattenträdgården nedsänkta så att de kan lagra vatten i öppna dammar. När den underjordiska bassängen är full fylls Multibanans damm. Sedan fylls Vattenträdgården och slutligen Rosenträdgårdens damm. Parkens terränglutning på 1 m från väst till öst har utnyttjats genom en vall som är en meter hög vid Enghavevej. På så sätt bildar en bassäng som rymmer 14 500 m3 vatten. När det är riktigt stora skyfall får man på så sätt en total kapacitet på 22 600 m3. När detta händer kommer parken att vara stängd för allmänheten. Efter 24 timmar och när avloppet inte längre är överfullt töms vattnet ut vid Enghavevej och parken öppnas igen.

Arne Jacobsens design för Enghaveparken från 1927

Det var arkitekten Arne Jacobsen, som ritade parken i början på 1900-talet och det är hans originalritningar som har varit utgångspunkten för dagens design. Strukturen har bevarats och förstärkts genom återställande av alléraderna genom parken. Rummen är utformade i parkens ursprungliga anda och design, samtidigt som de tillförs nya upplevelser. Ursprungligen fanns det två små byggnader vid huvudentrén designade av en unge Arne Jacobsen. De har byggts om enligt originalritningarna.

Regnvattnet, som är Enghaveparkens nya identitet, syns från alla parkens rum och kommer därmed att förmedla den viktiga berättelsen om klimatförändringarna.

Enghaveparken är ett grönt andhål för både människor och djur. Det finns urban natur för både de som vill ha picknick på en gräsmatta, för dem som vill uppleva blommor året runt och för dem som upplever parken på avstånd. 83 nya träd har planterats i parken, uppdelade i 10 olika sorter. De flesta planterades i samband med återställningen av den dubbla al-allén.

Den biologiska mångfalden i parken stärks ytterligare av 11 000 perenner, bestående av 55 olika sorter i Biblioteksträdgården, samt 950 doftande rosor planterade i Rosenträdgården. 220 000 lökväxter har planterats över hela parken. Tillsammans med resten av planteringen kommer detta att göra parken attraktiv för ögat och sinnet året runt. Dessutom skapas livsmiljöer och matkällor för stadens insekter och små djur.

Nydaningen av parken är projekterad av Tredje Natur.

Inlägget Enghaveparken i Köpenhamn dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

I min utebutik har jag samlat produkter för trädgården, som jag tycker är bra och som jag gärna vill hjälpa mina uppdragsgivare att komplettera sin trädgård med.

Det viktiga är att produkterna ska ha bra kvalite, med bra material, gediget gjorda och med lång livslängd. Jag tycker det är en viktig länk i hållbarhetsarbetet. Att man undviker slit och släng utan i stället sattsar på saker med lång livslängd. Kanske lite dyrare, men i längden billigare och inte minst bättre för miljön.

Man kan inte beställa direkt från min utebutik, på grund av att en del produkter är ganska komplicerade och att det kräver en del planering innan köpet. Därför är man i stället alltid välkommen med en förfrågan. Då kan vi hjälpas åt att hitta rätt produkt och jag kan ge en offert.

Utekök från Contura Steel AB

Contura utekök utvecklar grillplatsen till ett riktigt kök, med möjlighet för matlagning på hög nivå. Contura har ett standardsortiment, men du kan även få ditt kök specialtillverkat. Köket är tillverkat i Sverige av rotfrit stål. Conura steel AB har gjort diskbänkar i rostfrit stål sedan lång tid tillbaka, men har nu kompletterat sitt sortiment med utekök.

Utomhusbelysning från in-lite

Gör utelivet längre med hjälp av en bra utomhusbelysning. in-lite är ett bra 12 volts belysningssystem, med låg energiförbrukning. Alla armaturer är gjorda av aluminium.
in-lite är så enkelt att du kan bygga själv, men känner du dig osäker hjälper jag dig med en belysningsplan och även med monteringen. Där är en del att tänka på innan man beställer, vilket vi reder ut vid en förfrågan.

Sittmöbler och planteringskärl från Byarums bruk.

Byarums bruk använder återvunnen aluminium vid tillverkningen av sina bruksföremål. Det gör att deras produkter kan användas i många år, av flera generationer. Dessutom använder Byarums bruk sig av erkända formgivare, som t. ex. Signe Persson-Melin.

Planteringskärl, kantstöd och fyrfat av corténstål från Stålmiljö AB

Corténstål är ett långlivat material, som bara blir vackrare med tiden. Passar bra till planteringskärl och som kantstöd mellan t.ex. planteringsytor och gräsytor. Varför inte ett fyrfat att samlas kring kalla vår- eller höstkvällar. Det kan även användas som fågelbad.

Gå in på min utebutik och bläddra i broschyrerna!

Inlägget Min utebutik dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Digitala möten är resultatet av lång tids funderingar över sätt att kunna genomföra trädgårdsprojekt på distans. Utan att behöva ägna sig åt långa resor, som egentligen är oproduktiva och som dessutom fördyrar i onödan.

Coronan gjorde det ännu intressantare att prova olika metoder. Jag har kommit fram till att digitala möten kan fungera och har en del fördelar framför ett vanlig telefonsamtal. Dels så ser man personen man pratar med, vilket hjälper mig att tolka reaktionen på idéer och uppslag som jag tar upp. Dels kan vi dela foton, skisser och ritningar och kan lättare förstå varandra utan långa, omständliga beskrivningar i ord.

Jag har nu byggt om min kontaktsida, så att den fungerar som en digital mötesplats. Jag har försökt att göra den så enkel som möjlig, med så få moment som möjligt för att komma in i “mötesrummet”. Bild och ljudkvalité ska vara så bra som som det går. Därför har jag valt att använda extern kamera och mikrofon. Datorns tycker jag inte räcker till.

Sidan har kompletterats med ett enkelt bokningsprogram, där man kan boka mötestid från tisdag till torsdag, alla dagar kl. 16.00.

Gå gärna in på min kontaktsida och kolla vetja!

Vill man, kan man naturligtvis också kontakta mig på vanligt sätt, via kontaktformuläret. Då kontaktar jag dig för ett hembesök i din trädgård.

Inlägget Digitala möten dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Vattenfallet vid Hallamölla är med sin fem fall Skånes högsta och bildar tillsammans en fallhöjd på drygt 23 meter. Vattenfallet är i sig en stor upplevelse och väl värda ett besök, under vilken årstid som helst.

Hallamölla omtalas första gången år 1491, i samband med ett arvskifte i Eljaröd efter Stig Olsson Galen av Bollerup. Då benämndes platsen Halle Möllor eftersom det låg flera kvarnar på platsen, förmodligen ända sedan 1200-talet. I dag kan man fortfarande se ruinerna efter i varje fall Lille Halle Mölla, som omnämns 1552 i den jordabok som Elline Goye upprättade över sina och sin avlidne makes tillgångar, son till Olof Stigsson av ätten Galen, som innehade det stora godset Bollerup.

Några år efter att Jockum Beck startat Andrarums Alunbruk köpte han 1637 Stora Halle Mölla av sin farbror Otto Marsvin. Ägorna kring Hallamölla var bevuxet med mycket ek och bokskog vilket behövdes i stora mängder vid Alunbruket. Det förorsakade att skogen skövlades och ersattes med granskog.

1737 förvärvade Christina Piper Andrarums Alunbruk och då även Hallamölla och det är än idag Christinehofs slottsförvaltning som äger möllan.

Den kvarnbyggnad man idag ser härstammar från 1860, då kvarnen senast blev ombyggd. Det var den driftiga Anna Nilsson som arrenderade kvarnen och startade även en diversehandel där. Det var under hennes son Thomas som kvarnen hade sin storhetsperiod, där han bland annat utvecklade diversehandeln till en grossiströrelse. Thomas Nilsson tyckte om att leva på stor fot med grevar och baroner och det var förmodligen det som senare blev hans fall. Han dog utfattig i Hallamölla 1917.

Kvarnen var i drift ända fram till 1949, då möllaren Erik Engström avslutade verksamheten.

I dag drivs kvarnen av Albo Härads Hembygdsförening och ingår i Christinehofs ekopark.

Kvarnen har fyra kvarnar – en grynkvarn, en gröpekvarn och två mjölkvarnar. Vattenhjulet som driver kvarnarna är 4,5 meter högt och är ett så kallat ”överfallshjul”.

Här kan du läsa mer om Christinehofs ekopark …

Inlägget Hallamölla dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

I dag blev det en vandring i Brösarps norra backar. Vi gick den blå leden, den s.k. Glimmebodaleden, som är ca 5 km lång och utgår från Glimmebodagården, en kringbygd gård från 1790-1860-talen. Glimmeboda blev ett skogsvaktartorp under Glimminghus redan 1624, då Axel Rosencrantz förvärvade en del av Kongsoran av Christian IV. Detta blev Glimminge skog. Det år idag Albo härads hembygdsförening som äger den byggnadsminnesförklarade gården.

Image Slide 1

Image Slide 2

Image Slide 3

Image Slide 4

Här i den östra delen av Verkeåns naturreservat domineras landskapet av de mäktiga sandbackarna och åsarna. De skapades när den senaste inlandsisen drog sig tillbaka för 15 000 år sedan. I flera hundra år har de gräsklädda backarna använts som betesmark. De var sannolikt öppna och skogfria redan på 1600-talet. På sommaren blommar Brösarps norra backar, med backtimjan och framförallt ljung. Där det finns kalkhaltig sand bildas ett artrikt växtsamhälle, som kallas sandstäpp. För att sandstäppen ska finnas kvar måste jordlagren röras om med jämna mellanrum, vilket förr skedde genom att bönderna uppodlade tillfälliga åkrar i betesmarkerna. I dag är det jordras i de branta sluttningarna, kornas tramp och vildkaninernas grävande som står för omrörningen. I de sandiga backarna finns flera ovanliga insekter, grävande steklar, sandbin och dyngbaggar. Här finns även ett rikt fågel liv med bland annat törnskata.

När vi lämnar de öppna hedarna kommer vi in i skogklädda raviner, med biflöden till Verkeån. Här kan man få se kungsfiskare.

Här hittar du fler vandringsleder runt Brösarp!

Inlägget Brösarps norra backar dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

På Annandagen blev det en kort promenad på naturreservatet Kronovalls Store Vång. Ordet vång betyder ”del av åker eller äng” och den här före detta ängen är en vidsträckt betesmark som sedan länge tillhört Kronvalls gods. Under lång tid slogs hö på Store vång, som blev vinterfoder åt traktens kreatur. Idag betar kreaturen här under sommarmånaderna. Hundratals år av slåtter och bete är förklaringen till Store Vångs flora. Här kan man under sommaren se kattfot, ängsnycklar och slåttergubbe.

Ståtliga gamla lövträd, framförallt lind, bok och stora vidvuxna ekar ger en speciell karaktär åt den vidsträckta hagen.

Strax väster om Store Vång finns en damm där lövgrodorna leker, vilket sker i maj och under ljumma försommarkvällar kan man höra deras spel på långt håll. En stor del av sommaren tillbringar lövgrodorna på Store Vång i buskarnas och trädens lövverk. De kan vara svåra att upptäcka, då de i viss mån anpassar färg till underlaget. Bland buskarna kan man även hitta Törnskatan.

Men vid denna tid är Store Vång tyst och stilla, men trots det bjuder vången på upplevelser. Luften är hög och marken är fläckvis fortfarande vit av nattens frost och Flora lyser med sin frånvaro.

På de fuktigare markerna hittar vi gammal död ved, som under nattens frost har fått märkliga skägg, som jag fick lära mig heter håris.

Inlägget Kronovalls Store Vång dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Skånes smultronställen är överfulla av besökare denna sommar. Utlandsresenärerna har stannat hemma och upptäcker sevärda miljöer på närmare håll. Det är ju positivt, men kanske mindre bra i dessa tider att vi trängs.

Det finns naturligtvis en lösning även på det – upptäck dina egna smultronställen! Det finns så mycket mer att se och upptäcka än vad de officiella turistbroscherna beskriver. Det kan vara ett lummigt skogsparti, ett bördigt kulturlandskap eller en porlande bäck. Själv har jag några smultronställen, men de tänker jag inte tala om var de ligger, för jag vill inte trängas med er. Sök era egna vägar, i stället för de redan utstakade. Förmodligen kan ni hitta platser ganska nära er, där ni kan få välgörande naturupplevelser. För inte så länge sedan var även, det nu av besökare överfulla, Stenshuvud, för det stora flertalet ett relativt okänt besöksmål.

Här några bilder från min motionsrunda, i en miljö som motiverar mig att motionera.

Slide 1

Slide 1

Slide 1

Slide 1

Slide 1

Inlägget Egna smultronställen dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Lathyrus odoratus, luktärt, är en av de växter som ingår i min serie artiklar om växter som ligger rätt i tiden. Det handlar om växter som bidrar till en hållbar trädgård där ditt miljöavtryck blir så litet som möjligt. Din trädgård kanske till och med bidrar med något positivt för miljön. De har dessutom fördelen att de är lätta att odla, med minimal skötsel.

Lathyrus odoratus, luktärt, är en omtyckt växt, men kanske inte använd i odling så länge som man skulle kunna tro. Växten kommer ursprungligen från sydöstra Europa. Legenden säger att det var munken Fransiscoa Cupani på Sicilien som upptäckte den där 1695 och att han därifrån sände frön till England. Den äldsta sort man känner till har fått sortnamnet ‘Cupani’. Den har blå och purpurfärgade blommor. Växten blev mycket populär och spred sig snabbt, även till Sverige. Vid Läckö slott finns flera gamla sorter, som troligen odlats sedan 1730-talet.  Luktärt nådde höjden av popularitet under slutet av 1800-talet. En av de gamla sorterna där är bland annat ‘Painted Lady’. Idag kan arten ibland påträffas förvildad. Första fynduppgift på förvildad luktärt kommer från Malmö och är daterat 1933.

Luktärten är ettårig, så kallad annuell.  Det är en klängande ört som kan bli över två meter lång, men numera finns det även kompakta sorter, som inte är klättrande. Den blommar från juni till september med väldoftande blommor i färger från vitt, mörkt rosa, karmin eller violett. Blommorna är väldigt väldoftande, därav dess artepitet odoratus, som kommer av latinets odor, doft, lukt. Den håriga fruktbaljan innehåller frön, som till skillnad från andra ärtor inte är ätliga. De är dock inte giftiga, enligt Giftinformationscentralen.

Odling av luktärt

Luktärt odlas som prydnadsblomma och används också som snittblomma.

Luktärt förkultiveras inomhus i såjord i 18-20 grader. Placeras svalt och ljust efter groning, annars ränner de. De utplanteras, efter avhärdning, när frostrisken är över. Man toppar dem vid ca 10 cm för att få mer grenade plantor. Man kan även så luktärt direkt på friland, när jorden är tillräckligt varm. Ge dem stöd i form av en spaljé eller liknande. Om man rensar bort överblommade blommor efter hand så blir blomningen längre.

Inlägget Växter för din trädgård – luktärt dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Pisum sativum, ärtor, är en av de växter som ingår i min serie artiklar om växter som ligger rätt i tiden. Det handlar om växter som bidrar till en hållbar trädgård där ditt miljöavtryck blir så litet som möjligt. Din trädgård kanske till och med bidrar med något positivt för miljön. De har dessutom fördelen att de är lätta att odla, med minimal skötsel.

Ärtor är en gammal som vi har odlat i minst 10 000 år. De ärtor som vi odlar idag antar man ursprungligen härstammar från åkerärt, Pisum arvense, som växer vild vid Medelhavet och Mellanöstern. I Burma har man med hjälp av radiokolmetoden vid arkeologiska undersökningar daterat fynd av ärtor till 9 770 år och i Troja har man funnit en kruka med 180 kilo ärtor som var intakta efter 3 000 års lagring. Grobarheten var det nog lite si och så med. Förmodligen odlade man ärtor i Sverige redan för 6 000 år sedan.

Ärtor har alltså länge varit ett viktigt livsmedel och foderväxt för oss. den är också ett viktigt jordförbättringsmedel, eftersom den har förmåga att binda och utnyttja luftens kväve.

Ärtor indelas i grupper:

• Brytmärgärt
• Brytsockerärt
• Foderärt
• Kokärt
• Märgärt
• Salladsärt
• Sockerärt
• Spritärt

De äldst och först odlade ärtorna var gråärt och blåsärt, som hör till gruppen Foderärt. de odlas inte längre i någon större utsträckning.
Hos kokärtorna använder man inte de färska ärtorna utan låter dessa får sitta kvar på plantan och mogna. De läggs sedan i blöt innan de kokas till ärtsoppa.
Hos sockerärtan är det inte de mogna fröna som är intressanta, utan baljan, som plocka innan fröna börjar utvecklas. De kan ätas råa eller förvällas lätt.

Odling

Ärtor vill ha en mullhaltig jord, med ett pH som ligger högre än 6,5 och sås 3-5 cm djupt, med 5-7 cm mellanrum. De trivs när vädret är svalt och fröna sås när marktemperaturen når 10 grader. Socker- och spritärter kan dock sås så fortjorden  reder sig. De gillar fuktiga somrar och tål lätt skugga. Många sorter är klättrande och kan behöva stöd i form av käppar eller spaljéer.

Inlägget Växter för din trädgård – ärtor dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Shinrin Yoku i trädgården tänker jag mig är ett sätt att även i trädgården använda de tankar och idéer, som utvecklats i Japan, om skogens och naturens positiva inverkan på vår hälsa.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om Shinrin Yoku, skogsbad. Det är ju kanske inte alltid som man har tid och möjlighet att ge sig ut i skog och mark. Varför inte låta trädgården vara det stycke natur där man kan återhämta sig från vardagens stress.

Trädäcket utanför vardagsrum och matrum blir mer och mer en förlängning av desamma, vilket är bra, för det stimulerar oss till att vistas mer utomhus. Däremot tycker jag ofta att trädgården i övrigt är dåligt utnyttjad. Kanske av rädsla för att man skapar sig mer trädgårdsarbete än man har tid och lust med. Men det tror jag kan vara feltänkt.

Här är några tips för att åstadkomma en grönare miljö:

Skapa rum

Trädgården kan ha mer eller mindre hög växtlighet, som hjälper till att skapa gröna rum. Trädgården ger då en mer varierade upplevelser, med olika kvalitéer. Arter man kan använda kan var till exempel hassel, häggmispel, aronia, eller bok i form av häck.

Där utrymmet är trångt kan man använda gröna vertikala väggar av spaljéer med klängväxter. Man kan till exempel använda pipranka, kiwi, eller vinranka.

Trädgårdsrummets tak är träden, där man anpassar art efter den yta man disponerar. Några förslag på träd i olika storlek är valnöt, fågelbär, äpple och rönn.

Använd mer utarbetade planteringar nära platser där ni  vistas

Trädäcket kan omges av växtlighet, som skapar en grön vägg, eller övergång mellan uteplatsen och resten av trädgården. Dessa planteringar kan vara en integrerad del av trädäcket och kan  kombineras med infällda planteringslådor i trädäcket. Genom att skapa väldefinierade planteringsytor underlättar man det framtida arbetet med skötseln.

Här är några förslag på växter som antingen sprider sig fort eller har så kraftig bladverk att ogräset aldrig får en chans att etablera sig. Ormbunkar, funkia, murgröna, näva, olika prydnadsgräs, ormöga, vintergröna, skuggröna, kaukasisk förgätmigej, daglilja, och timjan. Det finns naturligt vis fler, detta var bara ett axplock.

Inga bara jordytor

Se till att inte ha några bara jordytor. De är, förutom att de är negativa ur hållbarhetssynpunkt, dessutom arbetskrävande. Om man använder perenner som villigt sprider sig genom sidoskott, så kallade marktäckare, så täcks den bara marken fort.

I buskplanteringar täcker man även marken under buskarna med marktäckare, om buskarna inte har ett nedhängande växtsätt.

Använd få arter

Blanda inte för många arter. Det innebär inte att du ska skapa någon slags monokultur, men att liksom i naturen begränsa och samla arterna. I naturen växer ofta de olika arterna samlade i grupper, som successivt övergår i varandra.

Använd växter som har fler positiva egenskaper än att bara vara vackra.

Det finns fler egenskaper än bara utseendet som är viktiga. Växter som avger en behaglig doft ger ytterligare en dimension i trädgården. Inte sällan lockar doftande växter till sig fjärilar och bin som ökar deras värde. Överhuvudtaget är växter med blommor eller frukter som attraherar insekter och fåglar positivt, både för dig och sett ur miljöperspektiv.

Så ge er ut i vår och skapa lite möjlighet att utöva Shinrin Yoku i trädgården!

Inlägget Shinrin Yoku i trädgården dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.