Nu blommar julrosorna för fullt. Inte bara arten Helleborus niger utan även alla de hybrider som det finns att välja mellan. Jag har tidigare nämnt julrosen, i ett inlägg om vinterfägring, men jag tänkte skriva lite mer ingående om växten här.

Sent på natten den 24 december 1509 vandrade en ensam munk hem till sitt kloster. I sin hand höll han en julros, Helleborus niger, och plötsligt steg som en uppenbarelse en sång upp inom honom:

Det är en ros utsprungen
Av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
Den står i tiden fram,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.

Munken hade, på uppdrag av sin abbot, besökt en furste och i slottsträdgården hade han mött en ung kvinna. Det var hon som hade gett honom julrosen, kanske inspirationen också. Senare blev psalmen nedpräntad av kyrkomusikern Michael Prætorius.

Julrosen blommar, med vita blommor, under vintern, på grund av att den kommer från sydöstra Europas kalkberg där det är för varmt under sommaren för att den ska orka blomma. Först med vinterns milda fuktighet vågar den skicka upp blomskott.

 Roten innehåller giftiga glykosider som använts inom veterinärmedicinen. Enligt en gammal medeltida sed kunde man bota sjuka kreatur genom att skära ett hål i örat och sticka en bit av julros i hålet.

Rot av julros ingick också i de antika och medeltida giftmördarnas arsenal. Giftmorden var riktiga epidemier i det gamla Rom. Det berättas om en pamp i det romerska riket som sett hela familjer falla offer för professionella giftmördare. Han bestämde sig för att överleva och började redan som liten att äta små mängder av giftiga örter för att göra sig immun. Det slutade med att han så småningom tog livet av sig – med svärd.

Växten användes också under antiken ända fram till renässansen som ett medel mot olika slags sinnessjukdomar. Därav har den fått namnet Helleborus som betyder att vara förryckt, sinnessjuk. Denna användning kan bero på en sammanblandning. Det sägs att växten användes av läkaren Melampus för att bota Argus kung Proetus döttrar som led av sinnessjuka. Olyckligtvis är det inte riktigt säkert vilken art Melampus använde, det var säkert inte Helleborus niger, som har sitt ursprung på Karpaterna och ej växer i Argos. Det var däremot till denna spektakulära och länge odlade blomma som legenderna och den medicinska användningen gradvis överfördes. Den användes fortfarande i den officiella medicinen så sent som på 1700-talet, bland annat mot mask, men det var en farlig kur som lika ofta dödade patienten också,

På svenska kallas Helleborus-arterna även för prustrot, d. v. s. nysört, emedan pulver gjort av de knölliknande jordstammarna förorsakar nysning. Att nysa ansågs nyttigt, ett sätt att klara hjärnan. Nysandet var ett tecken från gudamakterna. Det nös jag på, säger folk än idag, för att inte tala om “prosit”, som betyder ungefär “må det gagna”.

Julros, svart prustrot, Helleborus niger L., är släktets i vårt land oftast odlade art. Den beskrevs och namngavs av Linne i “Species Plantarum” år 1753.

Niger betyder svart och den heter så för att den har svarta fläckar på rötterna. Julrosen tycker om kalkrik jord, som är fuktig, men inte våt. Den trivs bra i halvskugga. Blommar i december-mars.

Artikeln är hämta ur min bok “Trädgårdsväxternas historia”

Några former av julros som jag hittade i helgen:

Inlägget Julros – Helleborus niger dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.