Den historiska Enghaveparken, på Vesterbro i Köpenhamn har förvandlats till Köpenhamn största klimatprojekt. Enghaveparken anlades 1928 som ett andningshål för arbetarbefolkningen i det fattiga och mörka Vesterbro. Den var en neoklassisk anläggning med geometriska axlar, spegelbassäng, lekplats och scen.

Med dagens klimatförändringar, med skyfall, har det funnits anledning att ompröva parkens funktioner och Enghaveparken har därför utses att vara en del i planen att åtgärda problemet med översvämningar i samband skyfall. Parken har förvandlats till ett stort klimatanpassningsprojekt, med kapacitet att ta hand om och buffra 22 600 m3 dagvatten.

Den stora gröna parken är inhägnad och skyddad från omvärlden och är som ett slutet universum med sin egen poetiska, frodiga och äventyrliga värld. Parkens alléträd skapar rum, ett rum för varje funktion; Entrén, Vattenträdgården, Rosenträdgården, Multibanan, Scenplatsen, Lekplatsen, Biblioteksträdgården.

En del av parkens rum har sänkts ner, så att de kan samla vatten under skyfall. En ny vall har byggts runt parken som kan hålla kvar regnvattnet vid mycket stor nederbörd. När det inte regnar kan vallen användas för lek och som sittplatser.

Carlsberg Staden, en del av Vesterbro, är avrinningsområde för Enghaveparken. Det innebär att allt regnvatten som faller här naturligt rinner som ytvatten mot Enghaveparken. Under normala nederbördsförhållanden leds allt takvatten från Carlsberg Staden in i parken till en 2000 m3 stor underjordisk bassäng. Detta vatten kan tappas som vatten för sopmaskiner och vattning av stadens träd. Denna återvinning ger en besparing i användningen av rent dricksvatten. Det återstående samlade vattnet renas till en så ren kvalitet att det kan återanvändas för lek och upplevelse i trädgården.

Lokalt skydd mot skyfall

Enghaveparken har, som sagt, byggts om så att den som mest kan buffra 22 600 m3 regnvatten. För att göra plats för dessa stora mängder vatten och samtidigt förbättra parkens fritidsfunktioner är Multibanan, Rosenträdgården och Vattenträdgården nedsänkta så att de kan lagra vatten i öppna dammar. När den underjordiska bassängen är full fylls Multibanans damm. Sedan fylls Vattenträdgården och slutligen Rosenträdgårdens damm. Parkens terränglutning på 1 m från väst till öst har utnyttjats genom en vall som är en meter hög vid Enghavevej. På så sätt bildar en bassäng som rymmer 14 500 m3 vatten. När det är riktigt stora skyfall får man på så sätt en total kapacitet på 22 600 m3. När detta händer kommer parken att vara stängd för allmänheten. Efter 24 timmar och när avloppet inte längre är överfullt töms vattnet ut vid Enghavevej och parken öppnas igen.

Arne Jacobsens design för Enghaveparken från 1927

Det var arkitekten Arne Jacobsen, som ritade parken i början på 1900-talet och det är hans originalritningar som har varit utgångspunkten för dagens design. Strukturen har bevarats och förstärkts genom återställande av alléraderna genom parken. Rummen är utformade i parkens ursprungliga anda och design, samtidigt som de tillförs nya upplevelser. Ursprungligen fanns det två små byggnader vid huvudentrén designade av en unge Arne Jacobsen. De har byggts om enligt originalritningarna.

Regnvattnet, som är Enghaveparkens nya identitet, syns från alla parkens rum och kommer därmed att förmedla den viktiga berättelsen om klimatförändringarna.

Enghaveparken är ett grönt andhål för både människor och djur. Det finns urban natur för både de som vill ha picknick på en gräsmatta, för dem som vill uppleva blommor året runt och för dem som upplever parken på avstånd. 83 nya träd har planterats i parken, uppdelade i 10 olika sorter. De flesta planterades i samband med återställningen av den dubbla al-allén.

Den biologiska mångfalden i parken stärks ytterligare av 11 000 perenner, bestående av 55 olika sorter i Biblioteksträdgården, samt 950 doftande rosor planterade i Rosenträdgården. 220 000 lökväxter har planterats över hela parken. Tillsammans med resten av planteringen kommer detta att göra parken attraktiv för ögat och sinnet året runt. Dessutom skapas livsmiljöer och matkällor för stadens insekter och små djur.

Nydaningen av parken är projekterad av Tredje Natur.

Inlägget Enghaveparken i Köpenhamn dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Tre arkitekter arbetade på projektet, Kay Fisker (1893-1965), C. F. Möller (1898-1988) och Svenn Eske Kristensen (1905-2000). Alla var mycket produktiva och drivande krafter inom funktionalismen.
1942 påbörjades byggnadsarbetena, men fick under andra världskriget göra uppehåll, för att avslutas först 1958.

Fyra vinklar bildar ett stort gårdsrum med formklippta lindar och parkering. Två gator, Adelgade och Dronningens Tværgade, korsar varandra och skapar fyra kvadrater. Byggnaderna är nio våningar höga, ansenliga byggnadskroppar som är uppdelade i mindre enheter, som i sin tur är ytterligare uppdelade. På så sätt blir inte bebyggelsen inte monoton.
På avstånd upplevs området som ett sammanhängande byggnadskomplex. När man kommer närmare är detta stora komplex indelat i mindre enheter, med sadeltak, nästan som ett piktogram av ett hus. När man kommer ytterligare närmare är dessa enheter indelade i växelvis fönster och altaner. Det röda teglet varieras med gult tegel kring altaner och ingångar och större murytor är “korsstygnbroderade” med gult tegel.
Så trots sina stora dimensioner upplevs byggnaderna inte som enformiga, eller att de undertrycker individualiteten.

I den politiska agitationen blev Dronningegården använt av Socialdemokraterna, som var initiativtagare till saneringen av stadsdelen. På valaffischer, i samband med valet till borgerrepræsentationen (kommunstyrelsen) i Köpenhamn 1951, använde man bland annat slogan “Sådan bygger Socialismen”, med en bakgrundsbild av Dronningegården.

Byggnaderna och gården har fram till idag behållit samma utseende som när de byggdes och är sedan 1995 skyddat.

Inlägget Dronningegården i Köpenhamn dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.