Villa Giulia ligger vid vad som en gång var Roms norra utkanter i en liten dalgång som heter Valle Giulia. Den byggdes mot stadsmuren alldeles intill akvedukten Acqua Virgine, som en så kallad “Villa Suburbana”, en plats där man kunde ta igen sig i en lantlig miljö.
Det var påven Julius III som lät uppföra villan, bland annat för att han skulle komma nära vattnet i Acqua Virgine. Detta vatten ansågs hälsobringande och troddes hjälpa mot Julius III:s svåra gikt. Påven gav Giacomo Barozzi da Vignola uppdraget att rita villan, under åren 1551-1553. Trädgården och dess nymfeum fick emellertid Bartolomeo Ammanati i uppdrag att rita, under Giorgio Vasaris ledning. Påven Julius var aktivt engagerad i formgivningen och spenderade stora summor på anläggningen. Villa Giulia blev ett typiskt exempel på Mannerismens arkitektur.

Endast en liten del av den ursprungliga egendomen finns kvar idag.

Den översta våningen ger utsikt över de underliggande, vilka nås via två cirkelformade trappor.

Mellanvåningen består av halvcirkelformad balkong, från vilken man kan se ner i nymféet.

Nymféets fokus är det halvcirkelformade arrangemanget med pelare i form av kvinnliga figurer, som Hermesfigurer. En halvcirkelformad damm omsluter den understa terrassen och får sitt vatten från Fontana Segreta, som hämtar sitt vatten från den gamla Acqua Vergine. Den nedersta terrassen har en mosaik som föreställer Triton, havsguden Poseidons son.

Under 2016 renoverades Villa Giulias nymfeum, tack vare en privat donation.

Inlägget Villa Giulias nymfeum dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.