Taj Mahal är ett mausoleum i Agra i Indien som mogulhärskaren Shah Jahan lät uppföra över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal.

Shah Jahan var härskare över mogulriket under dess blomstringstid. När hans andra maka Mumtaz Mahal dog 1631 i samband med att hon födde sitt fjortonde barn, dottern Gauhara Begum, sörjde Shah så intensivt att han beslutade att uppföra ett stort mausoleum till hennes minne som blev kallat Taj Mahal. Uppförandet av mausoleet inleddes 1631, kort efter Mumtazs död. Huvudmausoleet stod färdigt 1638, och de omgivande byggnaderna och trädgården färdigställdes fem år senare.

Taj Mahal anses generellt vara det mest praktfulla exemplet på mogulernas arkitektur, en stil som kombinerar element från persisk, turkisk, indisk och islamisk arkitektur. Det vita kupolförsedda mausoleet är den mest kända delen av monumentet, av alla de olika byggnader som Taj Mahal består av. 1983 togs Taj Mahal upp på UNESCO:s världsarvslista med motiveringen “ett universellt beundrat mästerverk bland världsarv.” Den 7 juli 2007 utsågs Taj Mahal till ett av världens sju nya underverk.

Till Taj Mahal användes material från olika platser i Indien och Asien. Över 1000 elefanter transporterade byggnadsmaterial under uppförandet. Den vita marmorn kom från Rajasthan, jaspis kom från Punjab, jade och kristall från Kina. Turkos kom från Tibet och Lapis lazuli från Afghanistan, medan safir kom från Sri Lanka och karneol från Arabien. Totalt lades tjugoåtta olika sorters ädel-  och halvädelstenar in i den vita marmorn.

En arbetsstyrka på tjugotusen man kom från hela norra Indien. Skulptörer kom från Bukhara, kalligrafer från Syrien och Persien, inläggare från södra Indien, stenhuggare från Baluchistan, en tornspecialist samt en mästare på att snida ut marmorblommor ingick i den grupp av trettiosju män som bildade den konstnärligt skapande arbetsenheten.

Kort efter att Taj Mahal färdigställts avsattes Shah Jahan och sattes i husarrest, i det intilliggande Röda fortet i Agra, av sonen Aurangzeb. Enligt legenden tillbringade Shah Jahan resten av sina dagar inlåst, blickande mot Taj Mahal. Vid Shah Jahans död lät Aurangzeb begrava honom i Taj Mahal bredvid hustrun.

Under Sepoyupproret 1857, utsattes Taj Mahal av skadegörelse då brittiska soldater och regeringsrepresentanter mejslade ut ädla stenar och lapis lazuli från väggarna. I slutet av 1800- talet hade således delar av Taj Mahal kraftigt förfallit. Därför lät den brittiske vicekungen Lord Curzon påbörja ett stort renoveringsprojekt som slutfördes 1908. Han beställde även den stora lampan i den inre kammaren, baserad på en som fanns i en moské i Kairo. Det var under denna tid trädgården fick de gräsmattor i brittisk stil som finns där idag.

1942 reste regeringen en skyddsställning, då man oroade sig för en attack från tyska Luftwaffe och senare av det japanska flygvapnet. Under de indisk- pakistanska krigen 1965 och 1971, restes ställningar för att vilseleda bombplanen. De nutida hoten kommer från miljöförstöring vid flodbankerna vid Yamuna, såsom surt regn på grund av Mathuras oljeraffinaderi.

Byggnadskomplexet ligger i och kring en 300 × 300 meter stor charbagh, som är en typisk formell mogulträdgård uppdelad i fyra delar. Ordet char betyder fyra och bagh trädgård. Trädgården har upphöjda gångar som delar in varje fjärdedel i 16 nedsänkta parterrer eller blomrabatter.

Mitt i trädgården, mellan graven och porten, finns en upphöjd vattentank. En långsträckt bassäng, med nord- sydlig riktning, reflekterar Taj Mahal. I resten av trädgården finns trädalléer och fontäner. Detta är det klassiska sättet att bygga upp en trädgård med en fontän i mitten, vars vatten rinner ut i fyra vattenkanaler, i rätt vinkel i förhållande till varandra. Andra vattenkanaler kan löpa runt om de fyra trädgårdarna för att binda ihop dem.

De fyra vattenkanalerna associeras ofta med de fyra floderna I Paradiset, beskrivna i Koranen. Så man kan säga trädgården är en jordisk bild av Paradiset, så som det beskrivs i Koranen. Ordet paradis kommer från persiskans paridaeza, som betyder ”en muromgärdad trädgård”.

Charbaghträdgårdar infördes i Indien av den förste mogulhärskaren Babur.

Trädgårdens utformning och dess arkitektoniska element som dess fontäner, tegelstens-  och marmorgångvägar och geometriska rabatter påminner om Shalimars trädgård, och kan därför ha skapats av samma person, Ali Mardan.

Tidiga beskrivningar av trädgården berättar om dess växtrikedom, ett överflöd av bland annat rosor, påskliljor och fruktträd. De nersänkta blomsterbäddarna påminner om en Persisk matta, där blommorna kommer i samma höjd som gångarna.

Även om många av de variteter som mogulernas trädgårdsmästare använde har gått förlorade, så vet vi ändå, genom olika historiska källor, en hel del om hur de planterade en charbagh.

En sådan källa är spanjoren Ruy Gonzales de Clavijo, som var Henrik III av Castiliens ambassadör vid Timurs hov i Samarkand.

En annan källa är Baburs egen dagbok. Babur var ättling till Timur och var den härskare som etablerade mogulernas rike i Indien. I hans dagbok, som kallas ”Baburnama” kan man tydligt se hans stora intresse för trädgård. Hans intresse för trädgårdar ärvdes av hans ättlingar, inte minst av Shah Jahan.

Inlägget Taj Mahal dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.