Boende i resursfattiga områden, med dåliga möjligheter till fysisk aktivitet, såsom att motionera, eller ägna sig åt trädgårdsarbete, eller möjlighet till socialt umgänge med andra boende i området, får låg självuppskattad hälsa. Områden med en sådan miljö skapar på sikt en nedåtgående trend där välbärgade personer, eller familjer, lämnar området och resursfattiga flyttar in. Människor som bor i sådana områden blir inte bara fysiskt inaktiva, mår mentalt sämre och känner sig otrygga, de känner sig också mindre motiverade att ta hand om bostadsområdet och de människor de delar det med, det vill säga fortsatt försämring av den fysiska och sociala miljön. Vilket, hittills, i sin tur har lett till ytterligare minskat engagemang hos kommunala och kommersiella krafter. Då får vi de problem som vi har i dag i många bostadsområden i våra storstäder, vars befolkning domineras av resursfattiga människor. En nedåtgående spiral till kriminalitet och vandalism, som är betydligt dyrare för samhället att åtgärda, för att inte tala om allt mänskligt lidande det kostar.

Alternativet hade varit att skapa miljöer där de boende känner sig sedda, där de känner att deras grundläggande behov blir tillgodosedda och där de känner att de kan påverka sin vardag.

En upprustning av dessa områden måste ske i nära samråd med de boende, så att de känner att de har betydelse och kan påverka sin boendemiljö.

Inlägget Utemiljön och vår sociala hälsa dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Solljus, frisk luft, närkontakt med utemiljöer och natur, samt fysisk aktivitet har effekter på äldre och funktionshindrades hälsa. Utevistelse och fysisk aktivitet stärker skelett och muskulatur, motverkar övervikt, förbättrar sömnkvalitet och motverkar depression, oro och ångest.

Förutom tillgång till affärer och service är tillgång till en attraktiv utemiljö på bekvämt avstånd från den egna bostaden en viktig förutsättning för utomhusvistelse och fysisk aktivitet. Det är också viktigt att utemiljö upplevs som trygg och säker. En god social sammanhållning i bostadsområdet har stor betydelse för de äldre och ger högre fysisk aktivitet. Bostadsområden med oroligheter och problem innebär markant högre risk för försämrad rörlighet hos de äldre boende än andra äldre. Isolerade platser utan sittplatser är ett framträdande hinder för utevistelse, särskilt vid ensamma promenader. Förutom social otrygghet är fysiska hinder som ojämnheter, kanter på trottoarer och gator, samt buller, trafik och luftföroreningar faktorer som påverkar viljan till utomhusvistelse.

Utformningen av utemiljön är ofta helt avgörande för om äldre personer kan leva oberoende, med möjlighet till utomhusvistelse, upprätthålla sociala relationer och fysisk aktivitet. Trygghet är den viktigaste faktorn. Andra faktorer som påverkar äldre personers benägenhet för utevistelse är att det finns promenadstråk med sittplatser och att det finns platser där man kan umgås, kanske trädgårdsarbeta i, eller bara vistas i, i lugn och ro. Det ska finnas träd, buskar och blommor som skapar trivsel och som gör det möjligt att följa årstidsväxlingarna. Företeelser som stimulerar sinnena, såsom vatten, vind och fåglar och andra naturljud ökar utemiljöns värde.

Äldre personer tillhör den grupp i samhället som värdesätter naturen allra mest och man har konstaterat en markant ökning av promenadbenägenhet i parker och grönområden för den här gruppen. Potentialen att främja fysisk aktivitet och hälsa och välbefinnande genom friluftsliv och närkontakt med naturen är sannolikt stor. Inte minst finns det en stor potential för behandlingsåtgärder som rör äldre, men för att sådana åtgärder ska bli verklighet krävs det hög tillgång och närhet till parker, grönområden.

Gillar du vad du läser?

Inlägget Utemiljö för äldre och funktionshindrade dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.

Parker och grönområden är viktiga inslag i byggd miljö. Bland annat är de viktiga för att förbättra tätortens form, bevara naturliga miljöer och den biologiska mångfalden, erbjuda naturupplevelser för stadsbor, minska den skadliga effekten av luftföroreningar samt främja ekonomisk utveckling. Grönområden är viktiga platser för närkontakt med naturen, och för många som bor i storstäder är en park inte sällan den enda platsen där sådana kontakter sker över huvud taget. Man har även lyft fram parkers och grönområdens betydelse för fysisk aktivitet, rekreation, friluftsliv och aktiv transport.

Det finns bevis för en lång rad hälsoeffekter, däribland att tillgång till gröna ytor och natur kan minska kriminalitet, främja mentalt välbefinnande, minska stress, stärka immunförsvaret, öka produktivitet, främja läkningsprocessen hos psykiatripatienter och andra patienter och att den sannolikt är en essentiell faktor för mänsklig utveckling, hälsa och välbefinnande på lång sikt. Äldre som vistas i parker i tätortsmiljöer får generellt sett förbättrat humör, lägre nivå av oro/ängslan och nedstämdhet samt lägre nivå av stress. Ju längre parkvistelse, desto lägre nivå av negativ stress. En park med naturliga inslag och skogsvegetation upplevs som mer naturskön och attraktiv, men samtidigt krävs god sikt för att höja tryggheten. Studier har exempelvis funnit ett antal mentala, känslomässiga hälsovinster och ökat välbefinnande av att ha naturutsikt från sitt fönster. Bostadsområdets utformning har stor betydelse för de boendes hälsa och för förutsättningarna för olika former av fysisk aktivitet, eftersom bostadens närmiljö är den mest populära platsen för motion och rekreation.

En viktig aspekt av bostadsområdets utformning är hur pass promenadvänligt området är eller upplevs vara. Människor i promenadvänliga områden tar i genomsnitt en till två promenader mer i veckan jämfört med invånare i mer ”promenadfientliga” områden, vilket motsvarar 15–30 minuter mer fysisk aktivitet i veckan. Forskning visar att så gott som alla boende regelbundet använder en attraktiv park eller liknande grönområde om den är belägen inom 200 meter från hemmet.

Estetiska egenskaper i närområdet är mycket viktiga för viljan att röra på sig, framför allt när det gäller fysisk aktivitet för rekreation och motion på fritiden. En miljö som upplevs som estetisk och attraktiv har visat sig ha ett samband med fysisk aktivitet.

Forskning på användning av parker anger att ett antal egenskaper i deras utformning spelar roll, däribland mängd och form av vegetation, förekomst av intressanta och slingrande stråk, lugna platser för återhämtning och läsning, god information och skyltning, samt hög trygghetskänsla.

Gillar du vad du läser?

Inlägget Utemiljön och vår hälsa dök först upp på Trädgårdsarkitekt Per Christenson.