Jag har i tidigare artiklar beskrivit utemiljöns betydelse för vår hälsa generellt sett och mer specifikt utemiljöns betydelse för barns fysiska och psykiska hälsa. Turen har nu kommit till de äldre och funktionshindrade. Detta är en grupp som blir större och som kommer att öka i storlek under närmaste åren. År 2002 var 17 procent av befolkningen över 65 år och man räknar med att år 2035 kommer 25 procent av befolkningen att vara 65 år eller äldre och att åtta procent kommer att vara över 80 år. Av samtliga äldre över 65 år är det 25 procent som inte får någon motion, men av svårt rörelsehindrade och hjälpberoende i denna grupp är det hela 75 procent som inte får någon motion alls.
Solljus, frisk luft, närkontakt med utemiljöer och natur, samt fysisk aktivitet har effekter på äldre och funktionshindrades hälsa. Utevistelse och fysisk aktivitet stärker skelett och muskulatur, motverkar övervikt, förbättrar sömnkvalitet och motverkar depression, oro och ångest.
Förutom tillgång till affärer och service är tillgång till en attraktiv utemiljö på bekvämt avstånd från den egna bostaden en viktig förutsättning för utomhusvistelse och fysisk aktivitet. Det är också viktigt att utemiljö upplevs som trygg och säker. En god social sammanhållning i bostadsområdet har stor betydelse för de äldre och ger högre fysisk aktivitet. Bostadsområden med oroligheter och problem innebär markant högre risk för försämrad rörlighet hos de äldre boende än andra äldre. Isolerade platser utan sittplatser är ett framträdande hinder för utevistelse, särskilt vid ensamma promenader. Förutom social otrygghet är fysiska hinder som ojämnheter, kanter på trottoarer och gator, samt buller, trafik och luftföroreningar faktorer som påverkar viljan till utomhusvistelse.
Utformningen av utemiljön är ofta helt avgörande för om äldre personer kan leva oberoende, med möjlighet till utomhusvistelse, upprätthålla sociala relationer och fysisk aktivitet. Trygghet är den viktigaste faktorn. Andra faktorer som påverkar äldre personers benägenhet för utevistelse är att det finns promenadstråk med sittplatser och att det finns platser där man kan umgås, kanske trädgårdsarbeta i, eller bara vistas i, i lugn och ro. Det ska finnas träd, buskar och blommor som skapar trivsel och som gör det möjligt att följa årstidsväxlingarna. Företeelser som stimulerar sinnena, såsom vatten, vind och fåglar och andra naturljud ökar utemiljöns värde.
Äldre personer tillhör den grupp i samhället som värdesätter naturen allra mest och man har konstaterat en markant ökning av promenadbenägenhet i parker och grönområden för den här gruppen. Potentialen att främja fysisk aktivitet och hälsa och välbefinnande genom friluftsliv och närkontakt med naturen är sannolikt stor. Inte minst finns det en stor potential för behandlingsåtgärder som rör äldre, men för att sådana åtgärder ska bli verklighet krävs det hög tillgång och närhet till parker, grönområden.
