Alldeles söder om Marbella old city ligger Alameda Park, omgiven av det brusande stadslivet. Inne i parken finner du en stunds vila från buller och jäkt och inte minst från värmen. Hit söker sig marbellabor och turister, för att träffas, för att sitta ner och prata eller bara i lugn och ro läsa tidningen. Barnen kan åka karusell och leka, skyddade från den häftiga trafiken.
Alameda Park anlades på 1700-talet och var då mycket större än vad den är idag, hela 20 000 m2, men behovet av mark för bostäder, m.m. har gjort att parken krympt och är idag relativt liten.
Fontänen i parkens centrum, klädd med kakel, finns fortfarande kvar från tiden när parken anlades, liksom de typiska Andalusiska sittbänkarna, även de klädda med kakel. Parken är regelbunden med kvarter längs en mittgång, belagd med marmor. I parken har man planterat en mängd olika växter, inte minst arter ur Ficussläktet, bland annat ett praktfullt exemplar av Ficus lyrata, fiolfikus. Här finns också olika arter ur Pinussläktet och naturligtvis palmer, banan, yucca, änglabasun och hibiskus. En del växter känner jag igen, men en del har jag ingen aning om vad det är.
Luften här inne är sval och behaglig och för en turist är det avkopplande att strosa runt, titta på växter och titta på människor, kanske inbegripna i förtroligt samtal.
Efter en stunds avkoppling är man redo att ge sig ut i stan igen, varför inte med en hästdroska, som stannar intill parken.
