Pisum sativum, ärtor, är en av de växter som ingår i min serie artiklar om växter som ligger rätt i tiden. Det handlar om växter som bidrar till en hållbar trädgård där ditt miljöavtryck blir så litet som möjligt. Din trädgård kanske till och med bidrar med något positivt för miljön. De har dessutom fördelen att de är lätta att odla, med minimal skötsel.
Ärtor är en gammal som vi har odlat i minst 10 000 år. De ärtor som vi odlar idag antar man ursprungligen härstammar från åkerärt, Pisum arvense, som växer vild vid Medelhavet och Mellanöstern. I Burma har man med hjälp av radiokolmetoden vid arkeologiska undersökningar daterat fynd av ärtor till 9 770 år och i Troja har man funnit en kruka med 180 kilo ärtor som var intakta efter 3 000 års lagring. Grobarheten var det nog lite si och så med. Förmodligen odlade man ärtor i Sverige redan för 6 000 år sedan.
Ärtor har alltså länge varit ett viktigt livsmedel och foderväxt för oss. den är också ett viktigt jordförbättringsmedel, eftersom den har förmåga att binda och utnyttja luftens kväve.
Ärtor indelas i grupper:
- Brytmärgärt
- Brytsockerärt
- Foderärt
- Kokärt
- Märgärt
- Salladsärt
- Sockerärt
- Spritärt
De äldst och först odlade ärtorna var gråärt och blåsärt, som hör till gruppen Foderärt. de odlas inte längre i någon större utsträckning.
Hos kokärtorna använder man inte de färska ärtorna utan låter dessa får sitta kvar på plantan och mogna. De läggs sedan i blöt innan de kokas till ärtsoppa.
Hos sockerärtan är det inte de mogna fröna som är intressanta, utan baljan, som plocka innan fröna börjar utvecklas. De kan ätas råa eller förvällas lätt.
Odling
Ärtor vill ha en mullhaltig jord, med ett pH som ligger högre än 6,5 och sås 3-5 cm djupt, med 5-7 cm mellanrum. De trivs när vädret är svalt och fröna sås när marktemperaturen når 10 grader. Socker- och spritärter kan dock sås så fortjorden reder sig. De gillar fuktiga somrar och tål lätt skugga. Många sorter är klättrande och kan behöva stöd i form av käppar eller spaljéer.
