För 15 år sedan planterade jag min trädgård i Dalby. Jag tyckte det var roligt att prova arter, som inte var så vanliga i plantskolorna, men som ändå inte var alltför svåra att få tag på. De ingick faktiskt i mitt sortiment då jag under en tid drev planskola. Jag kan så här 15 år senare konstatera att alla träden frodas bra, även om kanske någon enstaka art hade lite trög start, bland annat Liquidambar styraciflua, Ambraträd vars årsskott ofta fick frostskador de första åren. Det har lönnliknande blad, men till skillnad från dessa, som är motsatta, har ambraträdets blad tre till sju flikar och sitter strödda. Barken är djupt fårad, ofta med korkartade lister.
Släktet Liquidambar omfattar fyra arter som är inhemska i Nordamerika, Mellanamerika, Mindre Asien och fjärran Östern. Just denna art infördes från Nordamerika och har odlats i Europa sedan 1681. De är vackra på hösten, då bladfärgen övergår från gult till djuprött och slutligen purpurrött. De förekommer i många parker och trädgårdar nere på kontinenten men trivs inte i strängare klimat och kan hos oss odlas endast i de sydligaste landskapen.
Släktnamnet Liquidambar kommer från latinets liquidus = vätska, och det arabiska ambar=ambra, balsam.
Castanea sativa, Äkta kastanj har däremot aldrig haft några problem att klara vintrarna här i Skåne. Däremot är det ytterst sällan att frukterna under säsongen hinner uppnå full mognad. Trädet är inhemsk i Sydeuropa, västa Asien och Nordafrika och spreds tidigt med romarna bl. a. till Storbritannien. Det är ett välbekant träd i parker och skogsmarker med sin karakteristiska fårade, liksom snodda bark. Jag har sett hela skogar med äkta kastanj på Madeira, inte minst vid en plats som kallas ”Nunnornas dal”. På Madeira används frukterna, förutom att man rostar dem, till framställning av likör. I Sverige kan det bara odlas i de sydligaste delarna.
Äkta kastanj har odlats länge. De har påträffats i sena stenålders- och tidiga bronsåldersboplatser i Spanien. Särskilt i Ardèche-provinsen i Frankrike frambringas de bästa kastanjerna, som används för den berömda ”marrons glacés”. De användes också vid tillverkning av den första nougaten, som ursprungligen var en sötsak gjord av kastanj, honung och brynt socker.
Juglans regia, Valnöt är också ett träd som har klarat vintrarna bra utan problem. De kan dock fara illa under den kalla årstiden. I början på 1940-talet frös många valnötsträd i Lund och om jag inte missminner mig berättar Carl von Linné i sin ”Skånska resan” om valnötsträd som frusit bort under några kalla vintrar i början på 1700-talet.
Valnöt har odlats sedan antiken men trädets anor går betydligt längre tillbaka, till krit- och tertiärtiden. Fossila valnötter från dessa epoker har påträffats även i norra Europa, varifrån dessa träd trängdes undan av kylan under istidens första skede. Odling av valnöt tror man först skedde någonstans i, varifrån den spreds till Medelhavsområdet och slutligen även norr om Alperna. I Sverige är valnöt härdigt i varmare lägen upp till Stockholmstrakten och växer även på flera ställen på Gotland.
Valnöten uppskattas för sina nötter men även virket har varit flitigt använt, inte minst vid möbeltillverkning.
Valnötsträdet blir stort och brett, med en ganska kraftig årlig tillväxt och behöver därför ha en fri växtplats.
Djup, lucker mull- och kalkrik jord i full sol.
