Havet vid Böste, längs den Skånska sydkusten, bjuder på ett varierande “rum”. Man talar om trädgården som en utemiljö med rumsbildningar och på samma sätt kan man se på landskapet som en utemiljö med “rum”. I fallet Böste är det gnistrande , ständigt föränderliga, havet rummets golv, det höga valvet, himmeln, taket och den vågräta horisonten och strandlinjen är rummets “väggar”.
Ett oändligt rum, som trots dess dimensioner känns mycket tryggt, behagligt och stimulerande att vara i.
