Den 24 Juli 1753 firade drottning Lovisa Ulrika sin födelsedag på Drottningholm. Efter en teaterföreställning föreslog kungen att det skulle ta en promenad i trädgården. Kanske gick de genom den stor broderiparterren, fortsatte förbi vattenparterren och genom de båda närmaste boskéerna. Därefter vek de av mot söder, in i den kuperade terrängen och då när de kommit en bit upp öppnar sig på höger hand en helt ny scen för Lovisa Ulrika. Där borta mellan träden kan hon ana något som ser ut som “un palais chinois”. En liten kinesisk byggnad som hennes man, kung Adolf Fredrik, i hemlighet låtit uppföra, för att överraska sin gemål på födelsedagen. Lovisa Ulrika blev överförtjust i den lilla byggnaden, helt i stil med tidens natursvärmeri, exotism och spirande sentimentalitet som den var.
Kineserierna
Under 1600-talets senare del hade ett intresse för allt kinesiskt växt sig stark och detta intresse slog ut i full blom under 1700-talet. I nästan varenda trädgård vid 1700-talets mitt hade någon liten detalj som kunde associeras till Kina, en paviljong, en bro, eller något liknande. Lovisa Ulrika kom att älska sitt Kina där hon kunde föreställa sig förflyttad bort från det stela och tråkiga hovlivet, inbäddat som det var i grönska, som i en stor skog, utan någon visuell kontakt med Drottningholms slott, men ändå i trygg närhet av det. Med slottet hade Kina ej heller något arkitektoniskt samband, det låg nyckfullt utplacerat i skogen, skevt i förhållande till boskéerna nedanför, på typiskt rokokomanér. Man lade nu vikt vid att anpassa sina anläggningar till platsens naturliga förutsättningar, till skillnad från barocken, då man formade platsen efter de anläggningar man avsåg att bygga. Men, man hade dock inte frigjort sig så mycket från barockens stränghet att man inte lät bli att ge den närmaste växtligheten en bestämd och regelbunden utformning.
Det nya Kina slott
Detta första Kina var en enkel träbyggnad, som 1763 skulle ersättas av en mer ändamålsenlig i sten, efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz. Denna nya stenbyggnad fick en mer genomarbetad form, mer präglad av rokokon. Liksom tidigare kompletterades Kina och dess omgivningar efter hand, i varje fall ända fram till 1760-talets slut.
Trädgården
Det var området öster om Kina slott, mot Drottningholms slott, som man ägnade sig åt. Man kompletterade alléerna, som till största delen bestod av hästkastanjer som nu börjat bli ett vanligt trädslag, även i Mellansverige. Runt träden sattes spaljéer med tolv spjälor i varje, varannan målad i spanskt grönt och varannan i rött. Man anlade ett helt system med olika boskérum, med häckar av lind. Boskésystemet var inte strikt symmetriskt placerat i förhållande till slottet, utan dess placering bestämdes bland annat av terrängens formation. Till skillnad från tidigare är inte boskéerna, slutna, buskformationer i sig själv nog, utan insprängda, som hålrum, i den omgivande vilda naturen. Boskéerna är ordnade längs med en axel och boskéerna närmas Kina är sammansatta av en grupp med cirkel och rektangelform. I den norra rektangeln uppfördes en åttasidig fågelbur, voliere, i form av en kinesisk pagod, som på båda sidor omgavs av halvsfäriska lusthus i “Espalie wärcke och med Caprifolie-Blomster-Ranckor omwäxte”. Denna voliere ritades av Adelcrantz och i motsvarade rektangel, på andra sidan allén fanns även där en fågelbur, men dess utseende är okänt. Vid den södra cirkelformade boskéen utgår en allé, som ej ligger parallell med huvudallén, längs vilken är förlagt olika boskérum. Hela boskésystemet slutar vid en intim liten trädgårdsanläggning i anslutning till ett menageri. Ute i terrängen, mellan alléerna och boskéhäckarna, högg man bort buskar och uppstammade träden. Man planterade dessutom in fler vilda träd. Förmodligen inhägnade man hela området och alléerna stängdes med grindar.
Med rokokons romantiska känsloliv och intresse för naturen och det exotiska, måste det ha lockat Lovisa Ulrika och hennes samtida att lustvandra i dessa avskilda trädgårdsrum, med den kanske lite skrämmande naturen så nära. En spännande exotisk vandring, med ständigt varierande upplevelser.
