Ur led är tiden – nu står min snöklocka i full blom, trots att den sägs blomma under april-maj. Snödroppar och vintergäck har redan blommat sedan länge.
Den har till och med fått sitt artepitet efter sin normala blomningstid, vernum, som kommer av det latinska ordet för vår, ver.
Snöklockan kallas även för klosterlilja, förmodligen för att den tros ha förts till Sverige av munkar, under medeltiden. Enligt legenden ska den ha blivit planterad vid Vadstena kloster redan på 1300-talet. Idag är klostret en turistattraktion bland annat för sitt blommande hav av snöklockor under fruktträden. Ursprungligen hör arten hemma i södra och centrala Europa, men har numera blivit förvildad, i parker och skogar, även i Sverige.
Snöklocka är en flerårig ört som blir ca 15-20 cm hög. Den hängande, klocklika, vita blomman har sex lika stora kalkblad, med en gul fläck vid spetsen. På så sätt kan man skilja den från snödroppen, som har tre stora yttre och tre små inre kalkblad. Dessutom saknar de små inre kronbladen den gula fläcken.
Snöklockan trivs i ett soligt, eller halvskuggigt läge, i fuktighetshållande jord. Snöklockan förökar sig genom frösådd och sidolökar och kan på så sätt bilda hela mattor. Lökarna sätter man bäst, inte alltför sent, på hösten. Den börjar nämligen skjuta nya rötter på sensommaren.
Härdig i zon I-IV
