Benestads backar blev 1961 naturreservat, för att skydda ett område som har ett mycket stort geologiskt och botaniskt värde. Av en tillfällighet körde vi förbi i fredags, vilket vi gjort många gånger förr, utan att lägga märke till skylten, som hänvisar till naturreservatet. Vi bestämde oss för att köra hit under söndagen, vilket vi också gjorde. Benestads backar visade sig vara väl värda besöket.
Naturreservatet ligger på den branta sluttningen på Fyledalens norra sida. Speciellt för Benestads backar är förekomsten av kalktuff. Kalktuff bildas genom att svårlöslig kalciumkarbonat fälls ut då vatten tränger ut i markytan. Kalktuff har brutits i århundraden och det är bara små rester av den ursprungliga bildningen som finns kvar i sluttningen. Kalktuffen har använts som byggnadssten i minst tolv skånska kyrkor och för kalkbränning. Ruiner av en kalkugn i reservatets sydvästra hörn påminner om verksamheten som upphörde omkring 1870.
Speciellt är också de för landet ovanliga vegetationstyperna ”extremrikkärr” och ”stäppartad torräng”. I Benestads backar kan man finna arter som fyreggad johannesört, luddunört, vattenmynta, slåtterblomma, tagelsäv, knappsäv och sileshår. Man hittar även majviva, tätört, kärrtistel, kåltistel och hampflockel. Området är också rikt på orkidéer.
På backarnas torra partier, med sina stäppartade torrängar, kan man finna jordtistel, timjan, väddklint, brudbröd, småfingerört, fårsvingel, gulmåra, rödklint, knölsmörblomma, bockrot och puktörne.
Reservatets fauna är artrik. Den höga kalkhalten i marken gynnar bland annat flera snäckarter. Fjärilsfaunan är särskilt artrik och innehåller flera utrotningshotade arter.
