Villa Farnesina byggdes strax utanför dåtidens Rom, så att man kunde ha glädje av landsbygdens ro och frid, samtidigt som man hade nära in till staden. Den var tänkt som en tillflyktsort staden buller och liv, men kunde samtidigt erbjuda dess fördelar, helt i tidens anda enligt Albertis principer. Bankiren sålde 1579 villan till kardinalen Alessandro Farnese, efter vilken den fick sitt namn. Ursprungligen omgavs villan av storslagna trädgårdar med en måltidsloggia nere vid Tiberns strand. Loggian har sedan länge försvunnit, men rester av trädgården finns kvar. Resliga pinjer ger trädgården skugga och kvar finns även en täckt lagerträdslövgång, som ger välbehövlig skugga, under sommarpromenader.
Villa Farnesina är i dag mest känd för sin loggia, Loggia di Psiche, med fresker målade av Rafael. Taket är målat som en trompe l’oeil lövsal med ett luftigt fackverk prytt med girlanger. I öppningarna mellan girlangerna har Rafael målat motiv som “Cupidos och Psyches bröllop”, Gudarnas rådslag” och naturligtvis Venus omgiven av nymfer och kupidoner. Det var inte Rafael som målade girlangerna, utan av Giovanni da Udine. Giovanni målade, till skillnad mot vad som var vanligt, riktiga blommor och grönsaker, detaljrikt och riktigt återgivna. Med hjälp av dessa målningar kan vi få veta lite om vilka växter man odlade i 1500-talets Rom. Det var förstås madonnaliljor, rosor, violer och jasminer, men även vallmo, vinda, vintergröna, klematis, tusenskönor, dagliljor, pioner, cyklamen, narcisser, lackvioler, anemoner och kamomill. Bland blommande träd odlade man fläder, hagtorn, granatäpple och citrusfrukter alla troget avbildade i Giovannis blomstergirlanger. Det var ett ganska begränsat växtsortiment man hade tillgång till och använde i början på 1500-talet. Något som inte förändrades förrän man på 1600-talet mer utbrett fick tillgång till de många importerade exotiska arterna.
