Shalamar garden

 

Shalamar trädgård i Lahore, Pakistan, besökte jag första gången för 44 år sedan och ända sedan dess har jag försökt återbesöka den varje gång jag varit i Pakistan. Det är en mycket vacker trädgård även om den under århundradena blivit berövad mycket av sin forna prakt. Trädgården blev, tillsammans med Lahore Fort, UNESCO World Heritage 1972 och mycket arbete har blivit gjort för att restaurera den.

Shalamar. foto av Romero MaiaOwn work, CC BY-SA 4.0, Link

Den mäter 658 meter i nord-sydlig riktning och 258 meter i öst-västlig och är indelad i tre terrasser, med en nivåskillnad mellan varje terrass på fyra, fem meter.
Shalamar ligger i närheten av Baghbanpura, längs ”Grand Trunk Road”, ca fem km nordöst om gamla Lahore city.  Trädgården låg ensam på floden Ravis strand när den byggdes och dess terrasser bredde majestätiskt ut sig ner mot floden. En bred kanal ledde från floden till trädgården, för att förse de hundratals fontänerna, dammarna och planteringarna med vatten. Det omgivande landskapet såg platt, torrt och snårigt ut i jämförelse. Man tog sig dit ut gående eller ridande och trädgården var på den tid den byggdes en magnifik kunglig rastplats vid resor till och från Lahore. Sedan dess har staden växt och i dag ligger Shalamar inne i dess förstäder.

Shah Jahan
Shah Jahan

Anläggningen av trädgården påbörjades 1641, på order av härskaren Shah Jahan och var då utan motstycke i Lahore.
Det fanns dock trädgårdar i andra regioner, som i Kashmir, som inspirerade Shah Jahans vid anläggandet Shalamar. Shah Jahan var barn när de första stora trädgårdarna i Kashmir byggdes. De överglänste trädgårdarna i Agra, Lahore och Delhi i skönhet, planlösning och uppfinningsrik användning av vatten. De tre terrasserna, vatten, mittaxeln och vattenfallen i marmor visar på inflytandet från Kashmir.

Shah Jahan byggde även det världsberömda Taj Mahal, som sin favorithustrus mausoleum.

Nedersta terrassen – Hayat Baksh

Så snart man träder in i trädgården genom den ursprungligen kakelklädda porten, så ser man en lång vattenkanal, med en enkel rad av fontäner, som leder till motsatt sida av terrassen. Den raka, dominerande linjen, talar om hur man förväntas röra sig genom trädgården; rättfram, med en känsla av respekt, vördnad och underkastelse. Arton fot bred, 800 fot lång och 1,5 fot djup, var detta den mest dominerande vattenkanalen bygd i Mogulernas trädgårdar, runt staden Lahore. Och detta var endast den lägsta, mest offentliga, terrassen i trädgården. Denna terrass kallas ”Hayat Baksh” som betyder ”Givaren av liv”.
Även om vatten var visuellt begränsat inom vattenaxlarna, så är dess närvaro överallt tydligt. De fyra huvudkvadraterna i den nedre terrassen delas upp av mindre vattenkanaler, i fyra mindre kvadrater, och dessa i sin tur uppdelas i mindre bevattnade stycken.

Denna typ av trädgårdar har det persiska namnet ”Chahar bagh”, som betyder ”fyra trädgårdar” Höga skuggande träd, blommande buskar och perenner vittnar om riklig tillgång på vatten. Avdunstning från dammar, fontäner och planteringar sänkte lufttemperaturen inom trädgården. Skuggande träd gav dessutom ytterligare lättnad under sommarhettan. Slutligen, har vatten en visuellt och psykologisk kylande effekt, vilket bidrog till en generell känsla av frodighet och yppighet i trädgården, speciellt jämfört med det omgivande landskapet.

Nedersta terrassen, Hayat Baksh. Foto av Muhammad AsharOwn work, CC BY-SA 3.0, Link

Mellersta terrassen – Faiz Baksh

Mellersta terrassen, som heter “Faiz Baksh”, “Givaren av godhet”, är den finaste juvelen i Shalamar trädgårdens vattensystem. För de allra flesta av dåtidens besökare var upplevelsen av trädgården begränsad till den nedre terrassen, med undantag för vissa speciella ceremoniella högtider. Vid dessa tillfällen rörde sig besökaren söderut längs vattenaxeln, mot muren till den mellersta terrassen. På krönet av muren stod två utsökta paviljonger, med ett vackert tresidigt vattenfall, i marmor, vid sin bas. Bakom det strömmande vattnet var hundratals utskurna marmor nischer, kallade ”chini khanas”, i vilka oljelampor var placerade. Nischer av denna typ var utmärkande för Mogulernas trädgårdar, från Agra till Kashmir. Bakom de två marmorpaviljongerna låg den största ornamentala damm som någonsin byggts av någon av Mogulernas kungar i Lahore. Dammen är egentligen en stor förhöjd vattenreservoar, med kraft nog att driva alla fontänerna på terrassen nedanför.

Shalamar
Mellersta terrassen, Faiz Baksh. Foto av Muhammad AsharOwn work, CC BY-SA 3.0, Link

Översta terrassen – Farah Baksh

Etthundrafemtiotvå fontäner spelade i denna damm. Vid den södra änden av denna terrass fanns muren till den övre terrassen, kallad ”Farah Baksh”, som betyder ”Givaren av välbehag”, med en marmorpaviljong på krönet. Vid formella tillfällen kunde kungen framträda för hovet från denna paviljong. När kungen steg ner till de lägre terrasserna, så stannade hans kvinnor kvar i denna paviljong, varifrån de diskret kunde betrakta vad som hände nedanför.

Även om vattenanläggningarna på den övre terrassen liknar dem på den nedre terrassen, så är där en viktig skillnad. För det första så är det bara från den översta terrassen som man uppleva hela Shalamars vattensystem. Från de lägre terrasserna får man ett intryck av dess omfattning, men från den översta terrassen får man en överblick över hela dess omfång.
Endast den kungliga familjen hade privilegiet att kunna se ner på hela detta monumentala system. Det stärkte utan tvekan deras känsla av makt, visioner och kontroll. Alldeles som vatten rinner från den övre till de nedre terrasserna gick kungens order till hovet och sedan vidare till det underlydande folket.

En annan skillnad mellan den övre och de nedre terrasserna är skillnaden mellan början och slut. Alldeles i början av den långa vattenaxeln var en marmorbassäng, byggd inom kungens privata utrymmen. Det var här som vattnet först dök upp i trädgården. Efter att ha runnit ca 160 km nedströms från floden Ravi, så passerade de under kungens boning in i en liten källiknande bassäng i hans privata bostad. Den symboliska betydelsen är tydlig. I den världsliga trädgården Shalamar, liksom i själva imperiet, var kungen källan varifrån allt välstånd och energi flödade.

Översta terrassen, Farah Baksh. Foto av ArmughanmunirOwn work, CC BY-SA 3.0, Link

Tyvärr så är det i denna ände av trädgården som dagens besökare först kommer in och får som Shah Jahan redan från början överblick över hela trädgården.

(Bilderna är hämtade från Wikimedia, då tyvärr de diabilder jag själv tog, för 44 år sedan inte längre håller tillräcklig kvalité)