På Stenshuvud har jag varit många gånger, men aldrig på Kortelshuvud. Det var nästan tradition när jag var barn, att ge sig ut på det långa äventyret att vandra från fiskebyn Vik till Stenshuvud. I varje fall en gång under sommaren gjorde man denna vandring på runt en mil. Grann”berget” Kortelshuvud var jag däremot för första gången uppe på nu, under nyårshelgen.
Vi tar den “lata” vägen, med bil till bilparkeringen vid Naturum Stenshuvud och går den lila, så kallade Kortelslingan på 3,2 km. Vi går medsols på slingan och gör en liten extra utvikning ut på sandheden och stranden, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Soldiset gör att vi inte kan se Vik, en halv mil bort mot söder, men i norr välver sig Stenshuvud ur havet. Vägen går vidare genom övergivna äppleodlingar, som numera endast skördas av korna som betar området under sommarhalvåret. Ett tag följer vi Rörums norra å, som slingrar sig fram i dalsänkan.
När vi lämnar ån börjar stigningen uppåt mot Kortelshuvud. Vandringen går genom lågvuxen skog som till stor del består av avenbok, Carpinus betulus. Den känns igen genom sin bark med svaga åsar, som vrider sig runt stammen. Något som den vanliga boken, Fagus silvatica, saknar. Länge undrar vi om vi ska bli snuvade på utsikten. För skogen är för tät för att man ska kunna se något, men plötsligt öppnar sig utsikten. Vi ser Stenshuvud i norr, med besökare som vandrar runt på dess hjässa. Stenshuvud, med sina 97 meter över havet, är lite högre än Kortelshuvud, som nöjer sig med de lite mer blygsamma 80 meterna över havet. Under oss breder skogen och hedarna ut sig och naturligtvis havet, havet, havet.
Vandringen avslutas med medhavd matsäck bestående av smörgås med en skiva paté, nersköljd med ett glas äpplemust från Kiviks Musteri.
Karta över Stenshuvuds nationalpark
Stranden och sandheden vid Stenshuvud
