Dronningegården blev uppfört i mitten på 1900-talet. Här låg då en bebyggelse som hade sitt ursprung från 1600-talet och början på 1700-talet. Området var kraftigt förslummat och som en del i en saneringsplan, ett av de första i Danmark, beslöt man i slutet på 1930-talet att riva bebyggelsen och ersätta den med ny. Samtidigt fick man möjlighet att utföra breddning av gator och skapa bättre vägförbindelser i området. Drömmen var att skapa möjlighet för den vanliga familjen till ett bra boende och komma ifrån stadens slum och mörka bakgårdar.
Tre arkitekter arbetade på projektet, Kay Fisker (1893-1965), C. F. Möller (1898-1988) och Svenn Eske Kristensen (1905-2000). Alla var mycket produktiva och drivande krafter inom funktionalismen.
1942 påbörjades byggnadsarbetena, men fick under andra världskriget göra uppehåll, för att avslutas först 1958.
Fyra vinklar bildar ett stort gårdsrum med formklippta lindar och parkering. Två gator, Adelgade och Dronningens Tværgade, korsar varandra och skapar fyra kvadrater. Byggnaderna är nio våningar höga, ansenliga byggnadskroppar som är uppdelade i mindre enheter, som i sin tur är ytterligare uppdelade. På så sätt blir inte bebyggelsen inte monoton.
På avstånd upplevs området som ett sammanhängande byggnadskomplex. När man kommer närmare är detta stora komplex indelat i mindre enheter, med sadeltak, nästan som ett piktogram av ett hus. När man kommer ytterligare närmare är dessa enheter indelade i växelvis fönster och altaner. Det röda teglet varieras med gult tegel kring altaner och ingångar och större murytor är “korsstygnbroderade” med gult tegel.
Så trots sina stora dimensioner upplevs byggnaderna inte som enformiga, eller att de undertrycker individualiteten.
I den politiska agitationen blev Dronningegården använt av Socialdemokraterna, som var initiativtagare till saneringen av stadsdelen. På valaffischer, i samband med valet till borgerrepræsentationen (kommunstyrelsen) i Köpenhamn 1951, använde man bland annat slogan “Sådan bygger Socialismen”, med en bakgrundsbild av Dronningegården.
Byggnaderna och gården har fram till idag behållit samma utseende som när de byggdes och är sedan 1995 skyddat.
