När man ska anlägga eller renovera en gammal trädgård, så kan det vara svårt att strikt hålla sig till en tidsautentisk uppbyggnad. Trädgården användes förr på ett annat sätt än i dag. Trädgården var ett rum för de vuxna, där man vandrade och njöt av blomstren eller satt i bersån och drack sitt kaffe. I dag är det nog ofta så att barnen är de flitigaste trädgårdsanvändarna. Man ägnar sig dessutom åt en mängd olika aktiviteter, som spel och lek. Detta måste man ha med i beräkningen när man planerar sin trädgård. I annat fall blir trädgården en museal inrättning, utan möjlighet till aktivitet och liv. Detta behöver inte innebära en nackdel, tvärtom, byggnaden och trädgården ska skildra eller ge uttryck för en historisk kontinuitet, från dess tillblivelse till i dag.
Har man under det första året ägnat sig åt att enbart registrera och dokumentera sin trädgård, har man en stomme att utgå i från. Man kan sen välja tre olika vägar. Man kan välja att rekonstruera trädgården. Det vill säga att man bygger upp trädgården som den har sett ut vid en viss tidpunkt. Har man en trädgård där mycket finns kvar från denna tid, kanske det kan vara ett alternativ. I varje fall bör man tänka sig noga för innan man gör ändringar, som i en framtid avsevärt kan försvåra en rekonstruktion. Nackdelen vid en rekonstruktion är att trädgården kanske inte blir så “användbar”, naturligtvis beroende på ens familjesituation, umgängesformer m m. Ett andra alternativ är att renovera trädgården. Det kan bli aktuellt när spåren från en bestämd tidsperiod är få och när spår från flera olika epoker överlappar varandra. Vid en renovering kommer trädgårdens historiska utveckling mera till uttryck. En renovering kan dessutom ställa sig mindre kostsam än en rekonstruktion. Det tredje och sista alternativet är fri förnyelse. Det innebär att man är mer eller mindre obunden av de historiska spåren. Kanske är de väldigt få och från flera olika perioder. Kanske har förutsättningarna för trädgården också fullständigt förändrats, så att en rekonstruktion till något slags ursprung skulle vara omöjligt. Vid den fria förnyelsen har man således mer eller mindre fria händer att skapa en ny trädgård. Denna trädgård kan man dock fortfarande ana spåren av gångna tider och en harmoni med byggnadernas historia.
Vilket man väljer av ovanstående alternativ är ett personligt beslut. Till hjälp kan man studera andra trädgårdar och se hur andra har löst problemen. Det kan ge uppslag till en lösning på ett “omöjligt” problem.
Parallellt med dessa övervägande måste man göra klart för sig vad man har för andra krav på trädgården. Vad ska den användas till och vilka behov ska tillgodoses inom trädgården? Alla medlemmar i familjen måste ges möjlighet att ha synpunkter. Man vill kanske ha någonstans att kunna umgås, sola, äta, grilla, m m. Barnen vill kunna spela badminton och andra bollspel. De riktigt små barnen vill ha en sandlåda. Dessa nya krav måste på något sätt samordnas med kravet att bevara den kulturhistoriska traditionen. Det är alltid en fråga om prioritering, där olika krav ska vägas mot varandra och där kanske något får stryka på foten. Det behöver inte vara en nackdel. Tvärtom kan det ge en spännande trädgårdsupplevelse.
Uteplatsen
Behovet att ha någonstans att sitta, för att umgås, äta, m m behöver inte komma i konflikt med den historiska anläggningen. Man hade tidigt bersån för att kunna sitta och vila sig och njuta av trädgården. Den kan man använda även i dag. Skulle det inte råka finnas en berså, kanske det inte är helt fel att anlägga en. Beroende på vilken grad av återställande av trädgården man valt är det kanske inte helt nödvändigt att bersån är rund. En berså kan ges vilken form som helst, för att bättre passa sin funktion. Om man tycket det känns instängt med en berså, kan man välja att göra den lägre. Med en berså som bara är 1 – 1,5 meter hög kan man fortfarande se ut, men har ändå en känsla av skydd och ro.
Kanske man väljer att förlägga en sittplats i innergården. Är den kullerstensbelagd, kan man få problem med ostadiga trädgårdsmöbler. Då kan man överväga att just under sittplatsen byta ut kullerstenen mot något annat material, t. ex. kalkstensplattor.
Lek
Finns det barn i familjen, måste det också finnas plats för dem i trädgården. En inte oviktig anledning till att över huvud taget ha en trädgård måste vara att väcka barnens intresse för det levande, för naturen. De flesta barn är fascinerade av att se det de sår och planterar växa upp. Att tillsammans med barnen, så grönsaker på våren och sedan följa dem under året, för att gemensamt skörda dem på hösten är en upplevelse, inte bara för barnen. I dag är behovet att vara mer eller mindre självförsörjande vad det gäller grönsaker inte så stort. Kanske kan man minska grönsakslandets storlek, beroende på intresset, och i stället på en del av ytan anlägga gräsmattor för lek och bollspel.
När man är färdig med själva planeringsarbetet och har gjort klart för sig vad man vill med sin trädgård är det dags att gripa sig an det praktiska arbetet. Då är det bäst att börja med att ta bort de träd och buskar som man är säker på att man inte vill ha kvar. De exemplar som ska stå kvar får lämplig vård.
Därefter kan man starta med själva markarbetet. Man börjar med att staka ut var de olika ytorna ska ligga. Det vill säga var gångar och andra hårdgjorda ytor ska vara, var rabatter och andra planteringsytor ska vara och var man vill ha gräs eller äng. Man kan även sätta ut var den färdiga höjden på de hårdgjorda ytorna ska vara. Med denna utstakning som stöd kan man sen börja bygga upp terrängen som man vill ha den. Man gör nödvändiga underbyggnader för gångar m. m, och eventuell jordförbättring av planteringsytor. Medan man utför detta arbete är de bra om man har någonstans att tillfälligt jordslå växter som man vill spara, men som står i vägen. Det är en fördel om denna plats ligger skyddat i skuggan, för att minska uttorkningen av växterna. Större buskar och liknande bör man inte flytta i onödan, men lökar och perenner kan man flytta dit. Kanske man också hittar eller får gamla växter som man vill ta vara på. Då är detta ett lämpligt ställe att lagra dem på tills det blir dags för planteringen.
När allt markarbete är klart kan man börja med själva planteringen. Läget på träd, buskar, häckar och bersåer märks ut med käppar och linor, så att man är helt klar över var de ska stå. Först när det är klart planterar man. Nu är det inte nödvändigt att utföra allt planteringsarbetet på en gång. Kanske man tycker det blir för kostsamt att inskaffa alla plantor vid ett tillfälle. Det är inget som hindrar att man utför planteringen under flera år, och långsamt låter trädgården återfödas. Det kan tvärtom vara en fördel. Man har då en möjlighet att i god tid se eventuella misstag, som man vill rätta till.
