Stenberget

Stenberget infördes i allmogeträdgården i samband med att den friare landskapsstilen blev populär. Landskapsstilen har sina rötter i de engelska trädgårdarna. Här ville man att trädgården skulle vara naturlig, men “förbättras” av människan. Man gjorde konstgjorda sjöar, förändrade åars och bäckars lopp och byggde berg och branter, där man tyckte det behövdes för att trädgården skulle få ett naturligt utseende och erbjuda pittoreska och storslagna vyer. Man uppförde till och med falska kloster-, kyrko- och slottsruiner i parklandskapet för att få den rätta romantiska stämningen.

trädgårdsarkitekt kontakta

Detta kunde naturligtvis den skånske bonden inte tillåta sig. Men ett mer eller mindre utarbetat stenberg kunde han åstadkomma. En lilleputtkopia av förebilden. Ibland hittade han märkligt formade stenar i sina åkrar, s k månstenar, som han sparade. Något som många gör fortfarande och lägger på strategiska ställen i trädgården. Med dessa stenar byggde bonden upp sitt stenberg. Mellan stenarna planterade han olika örter, som tålde den lite kargare jordmånen. Det kunde vara olika Sedumarter, såsom de redan tidigare nämnda Sedum spurium, kaukasisk fetblad, Sedum hybridum, sibirisk fetblad, Sedum acre, gul fetknopp eller Sedum telephium, kärleksört, eller kärringkål. Ormbunkar som dryopteris filix-mas, träjon, eller Matteuccia struthiopteris, strutbräken kunde också användas. Han lade gångar runt stenberget så att besökaren kunde beundra alla märkliga formationer och växter.

När man bygger upp ett stenberg ska man vinnlägga sig om att de stenar man använder ligger naturligt i marken. De ska ligga så som de hade legat om naturen själv byggt berget. Det vill säga att man ställer inte stenar på högkant. Det är dessutom en fördel om stenarna till en stor del dols av jord, som om stenarna bara dykt upp ur jorden, eller legat där i många år. Man ska sträva efter ett koncentrera berget snarare än att sprida ut det på ett stor område, med stenar utslängda här och var. Det blir lätt oroligt. Det ska dock vara tillräckligt med jord mellan stenarna så att växterna ordentligt kan rota sig