Inramningen
I de tidiga trädgårdarna var rabatterna alltid inramade på något sätt. Det kunde vara en enkel stenrad av fältsten eller vita snäckor. Vanligast var dock att man använde någon växt som inramning och Buxbom var den kantväxt som var mest omtyckt. Den hade flera fördelar, den gick lätt att forma till små, täta, låga häckar, var grön året om och den var dessutom relativt lätt att föröka. Ett alternativ till buxbom var att använda liguster. Först när den engelska landskapsstilen slagit igenom ordentligt hos allmogen försvinner buxbomsinramningen, för att ersättas av gräset som inramning av planteringarna.
Anläggning av buxbomhäckar
“Buxbom är en synnerlig och förnäm växt att sätta i bäddarna ty den kan stå många år och går inte lätt ut. Man kan också väl sätta dem utan rot, men de som ska sättas utan rot ska vara måttligt långa, ett kvarter eller mindre, de ska sättas väl djupt. Men är det så att de är mycket långa, bör de läggas prydligt hela i jorden, dock så att de blir skilda från varandra, så de inte kommer för tätt på varandra. Är de mycket långa, då får man gräva djupa gravar, en halv alen eller mindre, allteftersom buxbomen är lång till. Då de gravarna ska grävas med flit, så att bäddarna (jag menar mönstret) som du vill sätta uti icke bliver vanskapta och de ska sättas så djupt att de bliver tre eller fyra fingrar breda ovan jorden.
Ju tidigare på våren de blir satta desto bättre gror de, annars kan man väl sätta dem när man vill. Där som man har kommit en bit på året eller sommaren och du ska sätta dem och de har skjutit skott, då ska du skära något av den späda grönskan, ty det som är så nyligen framkommet, det vill annars gå ut. Buxbom kallas ofta för en ört – men det är trots allt ett slags träd. Och märkligt är det att hur liten en spån du skär där av, och kastar i vatten så sjunker den som en sten. När du vill klippa den, så ska det ske tidigt på sommaren, annars blir den gul och ful.”
Det är de råd som den danske örtagårdsmannen Hans Raszmussön Block ger om planteringen av buxbom i sin bok “Horticultura Danica” som han gav ut 1647. Det är för drygt 300 år sedan och råden kan gälla än i dag.
Det viktiga är att man har gjort klart för sig vilket utseende man vill att kvarteren ska ha och att man ordentligt märkt ut dem med linor. När man sedan planterar måste man vara noggrann med att följa sina markeringar, annars blir, som Block säger, ritningarna vanskapta. Om man tycker det blir för dyrt att använda färdiga plantor, kan man mycket väl använda vedartade sticklingar. De ska inte vara för unga och späda, utan att par år gamla skott som har hunnit förvedas. De sätts i en lagom djup grop som man grävt i den linje man önskar en häck. Sticklingarna ska sättas så djupt att de nedersta förgreningarna blir täckta med jord. Sedan plantorna är satta beskärs plantorna så att alla längs hela raden får samma höjd och bredd. För att åstadkomma ett bra resultat bör man spänna upp linor till hjälp. Lämpligaste tiden för plantering är den tidiga våren. Lämpligt antal är fyra till fem plantor per meter.
När sedan häcken börjar växa är det viktigt att man klipper den regelbundet, minst en, gärna två, gånger om året. Den första klippningen sker på våren, när de nya skotten börjat utveckla sig, och den andra vid midsommar, då de nya skotten hunnit utveckla sig ganska mycket. Spänn upp linor till hjälp för att få klippningen rak. Glöm inte att häckarna, även om de är låga, ska luta svagt inåt, för att hålla sig täta även nere vid basen.
Liguster som alternativ till buxbom är redan nämnd. Ett annat alternativ som var omtyckt av bonden, är att använda sig av Lavandula angustifolia, lavendel. Dess milda blå färg tillsammans med en bedövande väldoft gör den väl värd att använda. Den är möjligen enklare att använda än buxbom, bara man inte glömmer att beskära den. I annat fall blir den risig och oformlig. Plantorna är inte så dyra och den är dessutom lätt att föröka själv med sticklingar, på liknande sätt som med buxbom, eller med frö. En anan omtyckt kantväxt var isop, en tacksam växt som man förökar med frö.
Som kant kan man även använda sten, redan de gamla romarna gjorde kanter av sten mellan gångar och planteringsytor. John Parkingson, kung Charles I i Englands örtagårdsman, skrev i sin Bok “Paradisi in sole…” 1629, att man kunde använda små runda stenar som kant. Om man gör en enkel kant med fältsten, sätter man den på samma sätt som vid kullerstensläggning. Man ställer den på högkant i sättsand, gärna med den spetsigaste delen nedåt. Det är viktigt att stenarna blir så väl förankrade som möjligt i jorden. Alla stenar måste vara runda, utan vassa brottkanter.
Andra material man kunde använda var brädor, tegel och snäckor.
Lister, rabatter och jordbearbetning
Vid planering av rabatter har man flera faktorer hos att ta hänsyn till. Man måste känna till om de växter man vill använda trivs i den miljö man arbetar med. Är det skuggigt eller sol på växtplatsen? Hur är jorden beskaffad? Är det fuktigt eller torrt? Beroende på jordart och det växtval man tänkt sig kan jorden förberedas på olika sätt. En torr sandjord kan ges bättre vattenhållande egenskaper genom att man blandar in torvmull, eller barkmull. Barkmullen har fördelen att det tar längre tid innan den bryts ner. En blandning av båda kan ge ett gott resultat. Det största problemet med en blomsterlist i en trädgård, som länge stått övergiven är vanligen ogräset. Ett gammalt beprövat sätt att minska ogräset är att första året odla potatis. Eftersom denna ska hackas och kupas, reducerar man kraftigt ogräset.
Man vill att blomfärgerna i en rabatt ska harmoniera med varandra, vilket kräver planering. Växterna har olika blomtid, från den tidiga våren, ja till och med vintern, till sena hösten. Vilket gör att man inte bara måste tänka i rum, utan även i tid. Annars kanske man inte får den färgkombination man önskar, vid den tidpunkt man tänkt sig. Växternas olika karaktär och höjd måste också bestämma hur de ska placeras i förhållande till varandra.
Traditionellt har det varit så att man placerat höga och stora växter i bakgrunden, medan de lägre har placerats närmast betraktaren. Man kan också tänka sig att placera några högre solitärer som “öar” bland lägre växter. Jag tänker inte här ge några förslag på perennkompositioner. Läsaren ska i stället använda sin kreativa fantasi och skapa personliga kompositioner. Som hjälp kan han, eller hon, ha nedanstående växtförteckning.
Denna förteckning över växter som kan ha förekommit i den gamla allmogeträdgården, visar blomfärg, blomtid, samt höjd. Den kan vara till hjälp när man skal komponera perennrabetterna.
ART FÄRG BLOMTID HÖJD
Aconitum cammarum – trädgårdsstormhatt blå jul-aug 80-120
Alcea rosea – stockros rosa-röd-vit jun-aug 120-150
Aquilegia vulgaris – akleja blå-röd-vit maj-jun 30-60
Aster novi-belgii – höstaster blålila aug-okt 100
Astrantia major – stjärnflocka grönvit jul 50-60
Bellis perennis – tusensköna vit maj-jun 10
Calendula officinalis – ringblomman gul-orange jun-okt 30-60
Campanula glomerata – toppklocka blå jun-jul 30-60
Campanula latifolia – hässleklocka blålila-vita jul-aug 80-120
Campanula rapunculoides – knölklocka blå jul-sep 50-80
Chrysanthemum majus – balsamblad gul jul-sep 100
Chrys. vulg. f. crispum – krusbladig renfana gul jul-aug 50-80
Colchicum autumnale – nakna jungfrun lila-rosa-vit sep-okt 10-20
Convallaria majalis – liljekonvalj vit maj-jun 20-40
Crocus flava – gullkrokus gul mar-apr 5-10
Crocus vernus – vårkrokus lila-vit mar-apr 5-10
Delphinum cultorum – riddarsporre blå jul-aug 120-200
Dianthus caryophyllus – trädgårdsnejlikan, röd-rosa-vit jun-aug 20-50
Dianthus barbatus – borstnejlikan röd-rosa-vit jul 25-40
Dicentra spectabilis – löjtnantshjärta röd maj-jun 70-100
Dictamnus albus – Mose brinnande buske mörkrosa-vit jun-jul 60-100
Digitalis purpurea – fingerborgsblomma purpurröd-vit jul 70-150
Doronicum – vårkrage gul maj-jun 60-100
Fritillaria imperialis – kejsarkrona orange apr-maj 60-80
Galanthus nivalis – snödroppe vit mar-apr 10
Geranium sanguineum – blodnäva rödlila jun-jul 30-40
Helleborus niger – julros vit nov-apr 15-25
Hemerocallis fulva – daglilja orange jun-okt 50-100
Hesperis matronalis – trädgårdsnattviol lila-rosa-vit jun-jul 50-80
Hieracium aurantiacum – rödfibla orange jul 20-30
Impatiens glandulifera – jättebalsamin röd aug-sep 70-150
Iris germanica – trädgårdsiris blå jun 50-60
Lathyrus odoratus – luktärt röd-ros-vit jun-sep 250-300
Lavandula angustifolia – lavendel blålila jun-aug 40
Lavatera thuringiacea – gråmalva ros jul 50-70
Lilium bulbiferur – brandgul lilja orange jul 50-100
Lilium martagon – krollilja rosalila jun-jul 80-120
Lupinus polyphyllus – blomsterlupin blå-rosa-vita jun 80-100
Lychnis chalcedonica – studentnejlika sharlakansröd jun-jul 70-125
Lysimachia punctata – praktlysing gul jul-sep 50-75
Malva alcea – rosenmalvan rosa jul-aug 60-100
Malva moschata – myskmalva rosa-vit jul-aug 30-50
Muscari botryoides – pärlhyacint blå maj-jun 10-20
Lavatera thuringiacea – gråmalva rosa jul-sep 60-100
Narcissus poeticus – pingstlilja vit maj-jun 35-40
Narcissus pseudonarcissus – påsklilja gul apr-maj 34-40
Nicotiniana afinis – vit blomstertobak vit jun-sep 80
Nicotiniana sanderae – purportobak röd-rosa-vit jun-sep 25-40
Paeonia festiva – bondpion röd jun-jul 100
Papaver orientale – jättevalmo orange maj-jun 80-100
Phalaris arundinacea ‘Picta’ – randgräs – 100-150
Phlox paniculata – höstflox röd-rosa-lila jul-sep 40-120
Polemonium caerulum – blågull blå-vit jun-jul 40-80
Primula veris – gullviva gul maj 10-15
Reseda odorata – reseda gröngul jun-okt 30
Saponaria officinalis – såpnejlika rosa-vita jul-sep 40-60
Scilla sibirica – blåstjärna blå apr-maj 10-12
Silybum marianum – mariatistel rödviolett jul-aug 130-160
Symphytum officinale – äkta vallört blålila jun-aug 70-100
Tulipa – tulpan röd-gul maj-jun 20-50
Verbascum thapsi – kungsljus gul jul 100
Veronica longifolia- strandveronica blå jul 60-100
Viola odorata – luktviol blå maj 5-7